Jag har inte hunnit kommentera den nya regeringen än, så det är hög tid att jag gör det.
Ur ett priratperspektiv är det främst fyra ministerposter som är högintressanta, så det är lika bra att beta av dem en efter en.
Håll i er, här kommer tre gamla ministrar och en alldeles ny.
Justitieminister – Beatrice Ask
Ask har ett extremt dåligt trackrecord på justitieministerposten. Hon har bland annat förordat skamstraff och har lite svårt att skilja på det där med att vara misstänkt och att vara dömd. Med Ask som justitieminister i fyra år till, så kan man ana att listan över hennes grodor kommer att bli bra mycket längre än vad den redan är. Valet att fortsätta ha kvar Ask som justitieminister tyder på att statsminister Reinfeldt tycker att Asks marsch mot en total kollaps av medborgarnas rättssäkerhet bra. Det bådar verkligen inte gott för framtiden.
Kulturminister – Lena Adelsohn Liljeroth
Även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har ett dåligt trackrecord på sin ministerpost. Ni kanske minns att hon satt på fin middag hos Skap (Föreningen Svenska kompositörer av populärmusik) och hyllade Tingsrättens dom av Pirate Bay. Så ska inte en minister göra och hon blev med rätta KU-anmäld för det hela.
Hennes uttalande tyder på att hon inte har någon förståelse för hur den tekniska utvecklingen förändrat kulturlandskapet till det bättre för de enskilda kulturskaparna. Förra årets stora kulturutredning nämnde knappt internet och Alliansen har inte gjort något som får mig att tro att de kommer att göra några som helst positiva kopplingar mellan teknisk utveckling och kultur de kommande fyra åren. Det är synd, framför allt om de enskilda kulturskaparna. Hur ska de klara sig med en kulturminister som lever i det förgångna? Det kommer att göra det svårare för alla oss som försöker visa dem alla nya möjligheter de plötsligt fått, men inte alltid är medvetna om?
Utbildningsminister – Jan Björklund
Det var ju inte direkt en överraskning att man valde att ha kvar Jan Björklund på utbildningsministerposten. Han har ju spelat rollen som Alliansens stränga magister i hela valrörelsen. Det ska vara ordning och reda, betyg och inga mobiler i klassrummet. Visst är det bra med arbetsro, men Björklunds version av arbetsro verkar vara att alla ska sitta med raka ryggar i ännu rakare rader och lyssna andäktigt till vad läraren säger. Men nu har ju 50-talet sedan länge kommit och gått och världen ser lite annorlunda ut.
Till att börja med är inte läraren inte längre den enda auktoriteten. Med några snabba klick kan eleverna kolla om det läraren säger faktiskt stämmer. Det är bra. Det är alltid bra att ifrågasätta saker, att söka information själv, att bilda sig en egen uppfattning. Och vad är egentligen arbetsro? Själv arbetar jag bäst hemma, med hög musik i lurarna eller på café med massor av stök och stoj omkring mig. Jag arbetar urdåligt när det är knäpptyst. Sådant är individuellt och det måste skolan vara öppen för.
Poängen är att jag tycker mig se en obehaglig likriktning och vurm för de gamla goda dagarna när ungarna visste hut i Björklunds syn på utbildning. Det går stick i stäv med vad jag själv och Piratpartiet tror på. Vi vill, till exempel, att alla elever ska få en laptop redan första skoldagen, så att de redan då kan börja lära sig att ständigt ifrågasätta saker, söka information och bilda sig en egen uppfattning.
It- och regionsminister – Anna-Karin Hatt
Här har vi en dark horse i det här sammanhanget. Anna-Karin Hatt har en brokig bakgrund bland annat som talskrivare åt centerledningen och från PR-världen. Vad hon har för tankar om IT har jag inte hittat någon information om. Det behöver inte vara dåligt, men det är lite anmärkningsvärt. Ofta brukar nya ministrar ha uppvisat något intresse för de frågor som de fått i uppdrag att hantera. Men, medan tidigare nämnda ministrar redan visat var de står, så får vi helt enkelt se tiden an med Anna-Karin Hatt. Vem vet, det kan ju faktiskt ha slunkit in en god katt bland hermelinerna.
