Dagens Nyheter skrev igår att fildelning ökar igen:
Var femte svensk ägnar sig åt fildelning. Andelen har ökat det senaste året, från 17,6 procent 2009 till 20,0 procent i år. Det framgår av den dagsfärska rapporten ”Svenskarna och internet 2010” från World Internet Institute.
Att fildelningen ökar är inte konstigt. Det handlar om att stora delar av vårt kulturella utbud (från Lady Gaga till obskyr indisk film) finns tillgängligt för nedladdning utan kostnad och mer eller mindre utan att behöva vänta.
Med tanke på att vi lever i en värld som kräver omedelbar tillfredsställelse kommer den system som tillfredställer detta alltid vinna. Detta är den marknad eller eko-Darwinism som vi har matats med sedan barnsben. Det som har hänt är att barriärer mellan kund och produkt har försvunnit. Genom digitalisering och bredband förändrades leveransvillkoren till slutkunden. Vi behöver inte nästan inte vänta, vi behöver absolut inte åka till handlaren, vi är inte beroende av mellanhändernas välvilja eller prissättningar. Vi har snabba uppkopplingar och digitala filer – vem kan leverera dom snabbast?
Det som händer är att vissa företag inte vill anpassa sina affärsmodeller till den verklighet som vi lever i och ropar efter skärpt lagstiftning, mer övervakning och strängare bestraffningar för att skydda sina affärsmodeller med artificiella barriärer nu när de fysiska barriärerna är borta. Felet är att det vi upplever inte är en misslyckad affärsmodell utan en brist på fantasi. En brist på att nyttja de fördelar som nätet bär med sig.
Det finns affärsmodeller som tänker “rätt” som har använt sin fantasi och kunnande för att se vad det är som kunder vill ha. Inom musik kan det vara att man levererar på fysiska och digitala versioner på sina produkter. Eller att man “ger bort” stora delar av sin produktion. När detta sker skriker de fantasilösa – hur ska vi överleva? och sedan skriker de – utan oss dör kulturen!
Utan er dör kulturen? Seriöst? Kultur kom före upphovsrätt. Kultur har funnits så länge människan funnits. Kultur kommer finnas så länge vi finns. Några kommer vinna några kommer att förlora. Ingen är oundviklig för kulturen.
Hur ni ska överleva? Använd de marknadsregler som verkligheten tvingar på oss. Erbjud inte saker som marknaden inte vill ha. Tillfredställ kunden så kommer denne betala för sig. Om du dinosaurlikt klänger fast vid en annan verklighet (och det är din rätt) så förvänta inte att kunderna ska vara kvar hos dig. Jag blir ledsen när de stora bok och skivaffärerna försvinner – men verkligheten är att de inte behövs längre. Nostalgiskt minns jag posten, televerket, mjölkmannen (jag bodde utomlands), reklamfri tv, tiden före reality-TV osv osv… Men nostalgi kan inte innebära att alla dessa fenomen ska skyddas från “verkligheten” de var olönsamma eller oförsvarbara.
Fildelning är oundvikligt så länge ett vettigt alternativ finns. Men fildelning är inte problemet, fildelning är lösningen.