Så konstigt det kan vara, att bara någon månad efter valet är integritetsfrågorna åter på tapeten igen, nu på grund av Datalagringsdirektivet. Undrar om det är en tillfällighet? Knappast, säger jag, men det är bara att förhålla sig till verkligheten. Jag röstade inte på ett parti som står för ökad övervakning och inskränkningar i privatlivet.
Min tanke nu när det åter igen blåser kring dessa frågor är ganska enkel. Eftersom vi som lever och andas digitalt förväntas ge upp våran rätt till privatliv, så är det dags för motvärn. Vi vet att det sällan hjälper att gapa sig hesa över dessa frågor. Vi kan försöka resonera tills våra stämband går sönder. Men vad ger många av oss helt gratis till vänner, kollegor och släktingar? Vi ger dom hjälp, support och stöd i olika tekniska frågor.
Vad jag föreslår är att ”support”-strejka. Vägra ge hjälp människor i din omgivning med motivationen att ”det inte spelar någon roll, du kan ändå snart inte använda tekniken i alla fall tack vare att du röstade på mot integritet, frihet och delad kunskap”.
Detta kommer jag att börja med från och med idag och jag uppmanar alla pirater att göra det samma.
Det viktiga är att påpeka att vi inte gör detta för att vara elaka, utan för att påvisa konsekvenserna av människors agerande i demokratiska val. Jag är dessutom pinsamt medveten om att det går stick i stäv med vad vi som piratpartister förespråkar, men vi kan inte bara ge utan att kräva något tillbaka när samma människor i nästa ögonblick drar undan mattan under våra fötter och röstar för att demontera allt vi vill bygga.
Filed under: Piratpartiet Tagged: Aktivism, Datalagringsdirektivet
