Jag har varit borta från bloggen ett par dagar för att hinna med några uppdrag jag tagit på mig för Piratpartiets räkning. Under tiden har WikiLeaks Julian Assange hunnit såväl anklagas för våldtäkt, anhållas i sin frånvaro och fått anhållan hävd. Under tiden har det hunnit med att spekuleras om Assange är en man med taskig kvinnosyn, om tidningarna har dålig pressetik och om det hela är en konspiration från amerikansk underrättelsetjänst…
Det handlar om två kvinnor som känner varandra och gjort anmälan tillsammans. Den ena kvinnan stannade vid att anmäla sexuellt ofredande, medan den andra gick ett steg längre och anmälde våldtäkt. Senare har anmälan ändrats, eller så har åklagaren gjort en ny bedömning utifrån de uppgifter som lämnats och därmed avfärdat våldtäktsanklagelsen. Anklagelserna om sexuellt ofredande utreds fortfarande.
I sak vet vi egentligen inte något om någonting.
Att vi inget vet hindrar förstås inte spekulationer att fara iväg åt alla håll. Det går väldigt fort när spekulationsmaskineriet går igång. Få påpekar ens det uppenbara: att vi inget vet.
Det är lite obehagligt hur sårbara vi är inför den här typen av händelser, oavsett vilken vår roll är faktiskt: Om kvinnorna beskriver händelserna sanningsenligt, så kommer de likväl förföljas av skepsis och konspirationsteorier. Om Assange är oskyldig, så kommer han likväl att få leva med en förtroendekris på grund av blotta anklagelsen mot honom. WikiLeaks mångåriga arbete med att bygga upp en organisation som kan tala med patos skadas indirekt av att deras främsta företrädare blir anklagas för ett skambrott. Alla svenska tidningar som på ett eller annat sätt visat intresse för att samarbeta med Assange och WikiLeaks blir av PR-orsaker tvungna att avvakta, som om WikiLeaks förtjänster påverkas av att deras grundare är föremål för en orelaterad brottsanklagelse? Piratpartiet får ta emot hugg och slag från diverse belackare som nu vädrar morgonluft, ungefär som de vädrade morgonluft när Rick uttalade sig ogenomtänkt om relationen informationsfrihet/innehav av barnpornografi.
Sammantaget lämnar det en fadd smak i munnen. PR blandas med vad som borde vara en allvarlig anklagelse. Misstanken används som hävstång för folks argument och åsikter, när det borde vara en polisiär frågeställning och inte mycket annat. Medielogiken, men även de sociala nätverkens och den moderna politiska atmosfärens logik, innebär att det slås upp stort eftersom det är sex det är frågan om. På något sätt slutar det nästan spela någon roll om det är fråga om en konspiration eller inte, eftersom logiken i konsekvenserna är desamma vilket som.
Jag håller med de som säger att Assange och WikiLeaks inte är samma sak och att det är mannen, inte organisationen som anklagats. Samtidigt är det svårt att bryta isär dem ur ett PR-perspektiv. Framför allt i en tid när personer blivit viktigare som symboler än det de symboliserar.
Det är väl antagligen för mycket att hoppas att Assange slipper släpa på brottets stigma när det är överspelat? Det är ju tyvärr så med den sortens brott: att själva anklagelsen är nästan lika illa som brottet ur PR-synvinkel.
Prata om sårbarhet…
PS Jag behöver lite uppbackning just nu, läs vad jag menar här… DS