Slim Amamou utnämndes nyligen till statssekreterare i Ungdomsministerna kabinett. Med flera avhopp, främst från ministrar tillhörande UGTT, en stor fackförening som vägrar erkänna den nya regeringen, sitter Ungdomsministern kvar.

“Slim Amamou har givit intervjuer om Piratpartiet i Tunisien och sin nya post,” säger Samir Allioui från nederländska Piratpartiet. “Jag har varit i kontakt med aktivister under kvällen och de berättar att det fortfarande är oklart om han behåller sin position i partiet efter att han tillträtt.”

Amamou har varit försiktig med att uttala sig för att inte riskera sin position:

“Det är viktigt att komma ihåg att Piratpartiet i Tunisien inte formellt har grundats,” fortsätter Samir Allioui. “Under diktaturen var det inte tillåtet att starta nya partier utan tillstånd från regeringen.”

Amelia Andersdotter kommenterar att al-Jazeera utför den mesta rapporteringen från Tunisien:

“Det hjälper att ha egna källor,” säger hon. “Läget är instabilt men rör sig åt rätt håll. I den demokratiska omvandligen av tunisiens parti kommer det behövas många politiska vinklar och möten. Att bygga ett land är inte lätt, men i Tunisien verkar det i alla fall gå åt rätt håll.”

Protester fortsätter ännu i flera tunisiska städer, men i vissa områden har de börjat lägga sig. Landet väntar nu på det val premiärminister utlyst och ska hållas om 60 dagar.

Kontakt:
Amelia Andersdotter
+32470460922
amelia.andersdotter@piratpartiet.se

En av de Piratpartister som fängslades i samband med demonstrationerna i Tunisien tar nu plats i den tunisiska regeringen. Det skriver Nyheter 24 och Henrik Alexandersson om. Det innebär att de politiker på hemmaplan och de lobbyister som försöker dödförklara egentligen hela Piratrörelsen, men i synnerhet Piratpartiet, nu kan slänga sig i väggen. Piratrörelsen är starkare än någonsin och Piratpartiet har nu tagit plats också i en nationell regering. Antalet länder som får Piratpartier ökar stadigt. Det tunisiska Piratpartiet startade 2010 och nu sitter man alltså med i den tunisiska regeringen. Det är så uppenbart att Piratpartiet har gått från att vara en nationell rörelse till att vara en internationell rörelse. Wikileaks dokumenten har dessutom visat att den amerikanska administrationen är uppenbart störda av Piratrörelsens framgångar, inte minst att Piratpartiet fick ca sju procent i EU-valet 2009. Tipstack till Martin 84! 

Pingat på Piratpartiet Live 

Jag skrev just en artikel på SVT Debatt som gavs titeln Malmströms lögner om cyberhotet förtäckt Natopropaganda.

Cecilia Malmström var en huvudtalare på Folk och Försvar och skrev på DN Debatt häromdagen. Jag granskar den grundförutsättning som hon baserar hela argumentationen på (cyberbrott kostar företagen 7 biljoner kronor om året) och finner förstås att den är falsk, bedräglig, lögnaktig. Expressens David Baas noterade hennes NATO-vurm. (Även om jag inte förstår vad Malmström har med Sverige och Nato att göra nu. Hon är anställd av och representerar EU, hon är ju kommissionär).

Cecilia Malmström kör alltid skrämseltaktik vad gäller nätet. Jag rapporterade när hon började utmåla hotet på Internetdagarna i höstas. Hon är ju även känd för att vilja blockera nätet.

Här kommer källhänvisningar till min artikel på SVT Debatt:

• Study: Cybercrime cost firms $1 trillion globally (amerikansk trillion = svensk biljon)
• Siffran kommer från denna McAfee-studie: Unsured Economies: Protecting Vital Information [PDF]
• Siffran citeras av Europol i Internet Facilitated Organised Crime [PDF], som i sin tur utgör basen för Malmströms skrämselartikel.
• Chefen för MUST tonar ned.

Vi känner förstås igen den lögnaktiga användningen av siffror för att skrämma folk att acceptera ett igentäppt nät. Jag granskade siffror vad gäller barnporr på nätet, siffror som har använts av Beatrice Ask för att skrämmas: [1], [2], [3].

Den som vill läsa lite skönare toner om nätet och dess potentiella konsekvenser inbjudes att ta del av min senaste krönika i Computer Sweden: Nätorienterade ratar tillväxt, vilket är en tillspetsad rubrik. Själv älskar jag nämligen teknisk tillväxt. Men inte nödvändigtvis den som har BNP i sig som ett mål. Man bör fundera mer på innehållet.

Folk och Försvar och FRA: DN, NyTeknik. Försvarspolitiskt finns det ju andra saker att fundera över: SvD, AB.

Bloggar: Opassande, Martin Moberg, Röda Berget, Makthavare, Blogge, Mats Engström, Ipse cogita, Christian Carlsson, Wiseman's Wisdoms, Olas tankar, Fredriks Blogg, Chefsingenjören.

Själv anser jag att ett svenskt Natomedlemskap vore ett säkerhetshot.

P.S: Ser att Anna Troberg, Piratpartiet, just svarat Malmström i DN: Malmström skräms med cyberskuggor.

"Enligt nyhetskanalen NBC, lämnade Apple i förra veckan in ett klagomål till den amerikanska upphovsrättsmyndigheten, US Copyright Office, där företaget hävdar att jailbreaking bryter mot de amerikanska upphovsrättslagarna.

– Teknikerna som används för jailbreaking är väl utbredda och använder sig av icke godkända metoder för att modifiera operativsystemet. Det resulterar i upphovsrättsbrott i de program som utsätts för jailbreaking, skriver Apple i ett klagomål till US Copyright Office, enligt NBC."

"Telenor marknadsför sitt abonnemang "Surfa" som "Sveriges enda fria mobilsurfabonnemang". Men det verkar trots reklamen inte helt fritt när man läser det finstilta. Där ser man i en fotnot med ytterst liten textstorlek meningen "IP-telefoni är inte tillgängligt i detta erbjudande"."

"Mitt tips. Börja med att göra det som vi alla vet att ni kommer att tvingas göra till slut i alla fall. Då får ni övertaget och kan leda marknaden. Håller ni fast vid er nuvarande strategi kommer ni bara att motvilligt släpas in i framtiden."

“Copyswede vill lägga avgift på hårddiskar, men kommer de att lyckas?” Så löd rubriken på en bloggpost här för tio dagar sedan. Frågan hänger fortfarande i luften.
Copyswede meddelar att de vill ta ut de nya avgifterna från 1 april. Elektronikbranschens organisation säger nej. Copyswede säger att det nog ska bli en överenskommelse ändå och får det att låta som att de enda berörda var de företag som tillhör nämnda branschorganisation. Men så är inte fallet.

Copyswedes vd Mattias Åkerlind skrev en kommentar här som tyvärr inte svarade på frågan om de även tänkte ta ut avgifter på usb-minnen som inte är tomma.
För det första förekommer det ju att programvara säljs på usb-pinne. Gnutiken i Göteborg säljer exempelvis “Ubuntu-on-a-stick“. Det är aningen ohyfsat av Copyswede att inte ge besked om de tänker kräva ut avgifter även på sådan försäljning.
Ett andra exempel är när usb-minnen skänks bort i reklamsyfte, med information på. Nu undrar vi om Copyswede menar att även sådana minnen är “särskild ägnade” att (efter radering) användas för kopiering av upphovsrättsligt skyddade verk.
Därtill vore det väl på sin plats att Copyswede avslöjade någonting om hur de hade tänkt sig att fördela de nya intäkter som de hoppas få in. Hur många procent vill de ge till musik, film och andra medieformer?

Min kritik mot Copyswede handlar inte om att de suger ut oss stackars teknikkonsumenter. Den handlar i första hand om att systemet – både formerna för att ta ut avgifter och fördelningen av dem – präglas av en slutenhet.
Att förstatliga Copyswede vore en fullt rimlig reform. Pengarna skulle kunna tas in av staten genom avgifter liknande dagens, fast med politiskt ansvarstagande. Fördelningen till olika slags kulturutövare skulle kunna ske via en fristående stiftelse – utifrån kulturpolitiska grunder, utan dagens diffusa koppling till upphovsrätt.

Apropå CUF’s Magnus Anderssons eftervalsanalys i dagens SvD:

Jag tror fortfarande jag har kvar en valfolder från valåret 2006 där en stor bild på en leende Annie Johansson åtföljs av vackra ord kring individens frihet och respekt för den enskildes rättigheter. Man borde egentligen rama in den. Den “unga Centern” ville ge sken av att vara ett parti som stod upp för den lilla människan jada-jada-jada-bla-bla-bla…
Vad blev resultatet efter valet? Både hon och Federley hade möjlighet att fälla FRA-lagen i omröstningen men efter att ha gråtit(!) en stund i talarstolen så röstar de tvärtemot sina sagda värderingar för att vara garanterade en plats i riksdagen (eller partiledningen, kanske?) under nästa (denna) mandatperiod. Centerns riksdagsledamöter med Johansson och Federley hade en chans att göra det enda rätta men de svek!

Magnus Andersson har rätt i en sak; rädsla har präglat Centerpartiet. Tyvärr är det bara rädsla för att förlora makt och inte rädsla att svika sina ideal.

Tags: Piratpartiet, Ask

I fredags togs fallet mot serieöversättaren i Uppsala upp i Svea hovrätt. Enligt UNT är de tecknade bilderna mannen hade av klart sexuell karaktär och föreställer bland annat ”mycket unga flickor”.

Uppsala tingsrätt slog fast att teckningarna föreställde barn, var av pornografisk natur, laddats ned från internet och sparats på mannens dator. Därför omfattas de, enligt rätten, av förbudet mot att inneha barnporr.

Som jag ser det förminskar man innebörden av ordet barnporr när man gör såhär. Tidigare betydde barnporr ”dokumenterat övergrepp på barn” för mig. Nu betyder det ”sexuell teckning av person med små bröst”. Moralpaniken bara ökar, och jag kan inte låta bli att fundera över om jag såg något olagligt när jag tittade på Lilja 4-ever. Hon var väl inte så gammal, har jag för mig (inte kan hon ha varit 18 med tanke på hur beroende hon var av sin mor). Det är lite skönt. Jag mådde jättedåligt när jag sett den filmen och ville helst glömma att sådant händer i verkligheten. Förbjud det, så att vi som inte råkat illa ut kan blunda bättre!

Men är det verkligen det vi vill göra? Ska vi blunda för verkliga hemskheter och saker vi misslyckats med att komma åt, och stilla vårt dåliga samvete med att döma de som vill sitta ensamma och fantisera och titta på teckningar?

Kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman anser att lagen är entydig:
– Läser man lagen och förarbetena står det klart att tecknade bilder på barn som utsätts för övergrepp är barnpornografi. Även om det inte är fråga om kränkning av verkliga barn, så är det en kränkning av barn i allmänhet. Och även om man skulle kunna ha synpunkter på att det är fråga om teckningar så finns det egentligen inget berättigat intresse av att skildra barn på det här viset, säger han.

Ja, tydligen. Inget intresse av saker som hetsar upp en är väl egentligen berättigat heller. Jag begår säkert någon form av politiskt självmord genom att skriva detta, för är man politiker ska man tycka att porr är fel rakt av. Det finns inga förmildrande omständigheter som att de som är med i porrfilmerna njuter av att andra ser dem göra sånt. Nej, sådana filmer finns inte. Och även om det gjorde det skulle existensen av filmer. där det inte är så, göra att det måste förbjudas. Som tex hentai, tecknad film föreställande figurer som förekommer i sexuella situationer. Tentakler är inte ovanligt, och det vill ju ingen riktig person vara med om.

För egen del handlar det verkligen om att kunna skilja på fantasi och verklighet. Bara för att man gillar att tänka sig en situation betyder det inte att man vill att den ska inträffa i verkligheten. Man har en massa undermedvetet skrot som inverkar, och det kan göra att man tänder på lite av varje. Vad är det för fel att titta på en teckning någon annan gjort och onanera egentligen? Kanske hände något när man var ung, eller så ger ungdomen hos karaktärerna dem ett extra underläge som gör vissa upphetsade. Så länge det bara är teckningar och fantasier och man vet att allt är på lek och inte på riktigt, vem blir egentligen skadad?

Serieöversättaren i Uppsala säger

– Ingen behöver de här bilderna, men ingen behöver heller teckningar av Muhammed som rondellhund. Det viktiga är att sådana teckningar ska ha tillåtelse att finnas. En fällande dom innebär ett första väldigt allvarligt intrång i yttrandefriheten, säger han.

Själv har jag tidigare skrivit

Ett samhälles lagar måste vara till för att skydda individen. Barn måste skyddas genom lagar som slår vakt om dem, inte tecknade seriefigurer. Tankeförbud får inte hindra folk från att fantisera så länge de inte skadar någon. En teckning är en manifestation av en persons fantasi så länge det inte är en avbildning av något som hänt.

Det finns alltid något som driver människor att göra det de gör. Själv drivs jag av en stark tro på att människor mår bra av frihet, att kultur berikar och att kunskap förbättrar världen. Jag tror att om man ser till att ge människor dessa tre saker, så kommer de att få bättre och roligare liv. Det är det jag brinner för.

Jag skulle vilja veta vad som driver EU-kommissionär Cecilia Malmström. Om jag skulle vara elak så skulle jag säga att hon nog drivs av raka motsatsen till vad jag drivs av. Malmström förespråkar nätcensur, men glömmer i hastigheten bort att den form av nätcensur hon föreslår per design släpper igenom de riktigt fula fiskarna, vilket får stora konsekvenser för dem Malmström säger sig vilja hjälpa.

Nu vill Malmström dessutom att Sverige ska inleda ett samarbete med den militära organisationen Nato för att på så sätt utreda och komma tillrätta med “cyberbrott”. Det är generellt ohyggligt dumt att blanda ihop polisiärt och militärt arbete. Det lärde vi oss här i Sverige i Ådalen 1931 och sedan dess har vi gjort vårt bästa för att undvika det. Det var en hård lärdom, därför känns det än värre att kommissionär Malmström tycks ha glömt bort den.

Dessutom noterar jag att Malmström i sin debattartikel i DN svävar ganska rejält på målet. Man får aldrig någon riktig förklaring till vad de där hemska cyberbrotten som hon oroar sig för är och det är ju en gammal klassiker. Om man ska skrämmas riktigt ordentligt, så ska man vara så diffus som möjligt i sin beskrivning av det där riktigt hemska.

Ni har alla läst Mio min Mio. Riddar Katos spejare är läskiga för att de bara är skuggor. Den första Alien-filmen är värst, för där ser man knappt själva alien. I The Village skrämmer M. Night Shyamalan slag på oss alla med något vi inte får se förrän alldeles på slutet. Missförstå mig nu inte. Malmström är inte i samma klass som vare sig Astrid Lindgren, Ridley Scott eller Shyamalan, men hon tycks ändå ha lärt sig skräckdramaturgins grundläggande princip: Det man inte ser är läskigare än det man ser. Säg inte: “Det står en galning med en motorsåg bakom dörren.” Säg: “Huset tycks vara besatt av en mörk, odefinierbar ondska.”

Jag skrev lite om allt det där i min replik till Malmström på DN Debatt i går. (Det är inte jag varit så vågad vad det gäller radbrytningen. Det är DN- )

Oscar Swartz har på ett föredömligt vis givit sig ut för att undersöka vad Malmströms diffusa cyberbrott egentligen är och det är spännande läsning. När man skrapar på ytan så visar det sig nämligen att de fakta som används för att backa upp skrämselpropagandan om de hemska cyberbrotten som vi alla måste skyddas mot är lika fejk som monsterdräkterna i The Village. Och när de väl hänger där på en krok till allmän beskådan, så är de inte alls läskiga. Det läskiga är att någon velat få oss att tro att de var på riktigt. Det är en dramaturgisk bonustwist som Malmström nog inte förväntat sig.

Så vad driver då Malmström? Jag har ingen aning. Jag känner henne inte och kan inte veta. Men jag vet vad som drivit människor med liknande agendor genom historien. Ett fåtal centrala personer drivs av maktbegär och kring dem samlas långt fler som drivs av den rädsla som de med maktbegär lyckas slå i dem för att på så sätt få mer makt.

Jag vet inte vilken grupp Malmström tillhör, men jag är ganska så säker på att hon tillhör någon av dem. Människor som vill begränsa andras frihet “för deras eget bästa” gör alltid det.

Själv tillhör jag gruppen som aldrig kommer att sluta att rikta ljuset mot mörkrets hjärta för att visa att det till syvende och sist faktiskt inte är så hemskt som ryktet gör gällande. Och när ljuset är tänt kommer de vars makt är beroende av att folk tror på mörkret att kila iväg som kackerlackor längs maktens korridorer och vidare ut genom dörren, som vi sedan stänger ordentligt efter dem.

Om ni någon gång varit på charterresa, så vet ni att det alltid finns minst en person som verkar tro att hela världen ska vara som hemma i Sverige, framför allt rent språkligt. Och om världen utanför Sverige visar sig vara ohjälpsam och inte tala svenska, så löses problemet genom att personen istället för att byta över till att till exempel prata engelska, istället väljer att fortsätta tala svenska. För om man bara talar svenska tillräckligt LÅÅÅNGSAMT och HÖÖÖGT så måste ju till och med den mest inbilska utlänning förstå vad man menar, eller hur?

Det här fenomenet är som sagt inte ovanligt och jag är säker på att det lockar till många skratt på turisternas bekostnad runt hotellpersonalens fikabord. Däremot är det inte lika roligt när svenska politiker anammar samma teknik för att slå i oss medborgare att de minsann har RÄÄÄTT vad forskning, journalistiska undersökningar och allmän opinion än säger. Ni som minns FRA-debatten vet precis vad jag talar om.

En politiker som är alldeles särskilt duktig på att prata chartersvenska till oss vanliga medborgare för att vi ska FÖÖRSTÅÅ är EU-kommissionär Cecilia Malmström. För ett par dagar sedan skrev hon på DN Debatt att hon tyckte det var på tiden att Sverige började samarbeta med Nato mot det hon diffust kallade “cyberbrott”, men valde att inte närmare specificera. Jag gav henne svar på tal, både på DN Debatt och här på bloggen. Malmström har också fått mothugg av Oscar Swartz som granskat de låtsasfakta som Malmström stödjer sina teser om de fruktansvärda diffusa cyberbrotten mot. Faktum är att Swarz fullkomligt trasar sönder dessa “fakta”.

Men på Malmströms egen blogg läser jag i dag följande:

Mellan eftermiddagens möten konstaterar jag att mitt tal om cyberbrott och cybersäkerhet på Folk och Försvar i söndags har fått stor och positiv uppmärksamhet hemma i Sverige. Det finns en bred enighet i både forskarvärlden, det partipolitiska Sverige och Europa om att den digitaliserade världen inte bara har resulterat i en mängd möjligheter, utan också i konkreta hot.

Jag undrar var Malmström hittar den breda enigheten. Antagligen i den rapport som Swarz redan har trasat sönder som fullkomligt opålitlig. Vidare skriver Malmström:

Mitt mål har alltid varit ett säkrare Internet. Och det kräver bättre samarbete – cyberbrott är verkligen ett gränsöverskridande problem. Vi måste förstås öka samarbetet inom EU, men också mellan EU och USA och mellan EU och Nato där vi redan har bildat samarbetsgrupper. Därmed inte sagt att Nato ska övervaka våra datorer eller börja bedriva polisverksamhet – det är inte deras uppgift. Men i dagens Europa vet vi inte alltid vem som är förövaren eller vad syftet är med en cyberattack, och därför är det viktigt att ha en dialog också med Nato för att kunna hantera dessa hot på rätt sätt.

Jag kan köpa att man inte alltid vet vem förövaren är, men det betyder inte att man ska använda allt man har mot allt som händer. Det gör man inte med andra brott, så varför skulle man göra det mot brott på nätet? Dessutom, USA låg till exempel bakom Stuxnet-masken mot Iran. Med tanke på USA:s ställning i Nato ger det knappast Nato något hög moralisk trovärdighet i sammanhanget.

Nej, Malmströms prat om en total enighet om det hemska hotet från de diffusa cyberbrotten som tydligen hänger över oss alla som en mörk skugga ska man ta med en nya salt. Hon hör det hon vill höra och ignorerar glatt det andra.

Det här handlar inte om diffusa cyberbrott. Det handlar om det brott som håller på att begås mot mänskligheten. Man är inte rädd för cyberbrott, man är rädd för mänskligheten och vad den kan ta sig till om den tillåts tänka, känna och kommunicera efter eget huvud. Det är inte tekniken man är rädd för, utan den frihet den ger människor.

Det är helt okej att prata chartersvenska HÖÖÖGT och LÅÅÅNGSAMT om man frågar efter vägen till Pepes Bodega, men när man är EU-kommissionär har man lite högre krav på verklighetsförankring på sig. Det duger inte att bygga upp en hotfull låtsasvärd och förvänta sig att människor ska svälja allt man säger med hull och hår som om det faktiskt vore sant. Tack vare det där otäcka nätet är vi medborgare inte så lättlurade längre. Kanske är det just därför Malmström är så rädd för nätet.

I veckan har Folk och Försvar haft sin Rikskonferens, schemat ser fullspäckat ut. Dom har säkert pratat mycket om vad den svenska försvarsmakten har för utmaningar, inte minst deras administrativa problem.

Tidigare har jag skrivit om att man borde använda det svenska insatsförsvaret till principiellt viktiga saker. Stå upp för fundamentala medborgliga rättigheter. Att bedriva ett omöjligt krig i Afghanistan är svårt. Sverige borde använda sina soldater smartare. I länder där diktaturer gör allt för att hålla landet i ett järngrepp borde Sverige med nätmilitära meddela försöka hjälpa de demokratiska krafterna.

Den svenska värnplikten har gått ut på att lära soldater skjuta gevär i skogen. Det är väldigt praktiskt att befolkningen kan hantera sådant inför en stundande anfallsattack, dock tror inte jag att vi kommer att behöva vara rädda för det.

Svenska soldater bör lära sig hur man slår hål på censurväggar, hur man bygger tunnlar för att släppas lös information. En lista på de svenska förbanden visar att nätförsvar inte står högt upp på dagordningen. Här borde vi bygga om.

Det känns som om det inte handlar om något annat än val i Piratpartiet. Val till EU, val till Riksdagen och nu är det dags att välja ny Valkretsledare i Skaraborg valkrets.

Undertecknad är återigen nominerad, och jag har godkänt nomineringen efter att ha tagit en paus från det aktiva arbetet inom Piratpartiet. Anledningen till pausen var dels att jag har startat upp ett företag, dels för att jag inte inte höll med majoriteten och valen som gjordes inom Piratpartiet.

Men jag kan inte säga att jag är rätt person att leda Valkrets Skaraborg. Jag har mycket annat som jag måste göra också och som ibland kommer prioriteras framför ett ideellt arbete för ett politiskt parti. Jag har en familj, sambo och en treårig dotter, jag har ett eget företag och jag har precis startat en lokaltidning.

Så om skaraborgarna vill ha en ledare som spenderar mycket tid med att arbeta för Partiet, som åker på afk-möten och har tid att sitta i flera timmar och snacka skit på ett fik, så är det bättre man väljer någon annan som Valkretsledare. För det kan jag inte erbjuda som det ser ut idag. Det jag erbjuder är en informatör och administratör, som kan organisera och kan fungera som ett stöd för Kommun- och Distriktsledare. Tack vare min utbildning och mitt jobb kan jag hantera media och kan också där fungera som stöd, ge råd och peppa KL när och om de ska framträda i media.

Jag vet inte vad jag ska berätta mer, så om det är något ni vill veta får ni gärna ställa frågor i forumet (eller som kommentar här såklart): https://forum.piratpartiet.se/showthread.php?t=32842

Communication is simple, sharing is caring

När argumenten tar slut kommer våldet och hoten fram. Jag blev nästan utsatt för fysiskt våld en gång i Uppsala för över tio år sedan när jag diskuterade bibeln med några yngre personer från Livets Ord och helt enkelt kunde underlaget bättre, men våld kan även vara insinuerande och psykiskt.

Om någon anger att det du uttrycker, eller tycker, är odemokratiskt är det just sådant psykiskt våld då det har en negativ innebörd för en person som är uppväxt i demokrati och trivs i ett demokratiskt samhälle. Genom att formulera något som odemokratiskt försöker man utesluta den personen från gemenskapen och få den att känna sig utanför. Istället för att argumentera med argument för sin sak angriper man personen på det känslomässiga planet.

Liknande gäller om man exempelvis kallar någon för inkompetent eller dum, eller för övrigt gör orelaterade referenser till nazism och Hitler. Det är inte något argument för att det som uttryckt är fel och det kommer absolut inte göra det enklare att kommunicera. Det är då jag kliver ur diskussionen, för då finns det inte längre någon vilja att diskutera.

Ett alldeles för vanligt sätt att argumentera är att angripa på det känslomässiga planet istället för att övertyga med faktiska argument. Det är enklare både att formulera och att vinna diskussioner.

Fundera över vilka argument politikerna använde. Om någon nämner cyberterrorism eller barnporr på Internet bör du fundera på vilket faktaunderlag de använder, eller om de bara spelar på din rädsla.

Bloggar etiketter: likabehandling, Piratpartiet, politik