Jag älskar böcker. Jag och min sambo har i runda slängar 3000 böcker hemma. En stor del är Fantasy och Science Fiction, men det finns många titlar inom vitt skilda områden som poesi, filosofi, arkitektur, neurologi, serier, barnböcker och datavetenskap. Det är fantastiskt att ha så många böcker, men det är samtidigt förenat med ett par problem.

Ett är att så många böcker tar väldigt mycket plats. Vi har lyxen att ha gott om plats, men trots det så är det fullt i alla våra bokhyllor, och en del böcker förvaras i lådor och liggande löst på diverse olämpliga ställen.

Ett annat problem är att böckerna är en stor investering. Jag gissar att vårt bibliotek har kostat bort emot en miljon kronor totalt. En ganska ansenlig del av våra livsinkomster. Ändå så finns det så många böcker som vi skulle vilja ha egen tillgång till. Böcker som borde finnas till hands när andan faller på, eller när vi vill slå upp något. Klassisk litteratur och obskyra ämnen. Böcker som har varit out of print i många år, och som ofta inte går att få tag på alls.

Trots begränsningarna så är vi lyckligt lottade. Vi har ett enormt bibliotek jämfört med de flesta människor. Vi har plats och vi har råd.

Att det är på det sättet är egentligen en skandal! Alla människor borde ha ett eget bibliotek med minst 50 000 böcker. Det finns egentligen ingen anledning att de inte skulle kunna ha det.

För enkelhetens skull så resonerar vi bara om böcker som innehåller text och enklare streckbilder. Genom en överslagsberäkning baserad på hur stor e-boksversionen av “A song of Ice and Fire” är och hur mycket plats pappersböckerna tar i min bokhylla, så har jag kommit fram till att ett 64 GByte minne rymmer minst 50 000 böcker; kanske så mycket som 60 0000. Anledningen till varför jag har valt 64 GB är att där ligger lägsta pris per byte om man köper ett USB-minne. Ett sådant minne kostar c:a 500 kr inklusive moms och beskyddaravgift till CopySwede (64 kr).

Det är alltså fullt tekniskt möjligt att alla människor i Sverige skulle gå omkring med ett bibliotek med 50 000 böcker på fickan. Om vi ser till ren produktionskostnad så är det också fullt möjligt och rimligt. Att fylla ett sådant minne tar inte så hemskt många minuter och kostnaden i elektricitet och kopieringsutrustning räknas i delar av ören.

Det enda som står i vägen för allemansbiblioteket är upphovsrätten. De extremt långa skyddstiderna gär att urvalet av böcker som till en rimlig kostnad kan läggas i ett sådant bibliotek blir ganska litet. Platon och Kirkegaard kommer med, men inte Sartre eller Popper. Bröderna Grimm kan man ta med, men inte Elsa Beskow, Gösta Knutsson eller Astrid Lindgren. Newton går bra, men glöm Einstein ytterligare några år. Glöm lika så allt som inte nytryckts efter att det sålt slut från förlaget. Det dröjer ytterligare 65-150 år till smala biografier och facklitteratur som tog slut 2005 fritt kan spridas. Böcker som skulle kunna ingå i massproducerade personliga bibliotek, men som är inlåsta av en otidsenlig upphovsrätt.

Det finns ingen möjlighet för någon att läsa 50 000 böcker under en livstid, men poängen är att man har materialet tillgängligt om man skulle vilja läsa det. Man har kontroll över det, så att ingen kan censurera det eller förändra det utan att det märks. Man har tillgång till det utan att behöva vara uppkopplad. Man kan läsa vad man vill utan att någon utomstående registrerar det.

Med en upphovsrätt i enlighet med Rick Falkvinge och Christian Engströms förslag i The Case for Copyrighr Reform skulle personliga bibliotek enligt min modell vara fullt möjliga. Ny och kommersiellt gångbar litteratur skulle man fortfarande få betala fullt pris för, men basbiblioteket skulle inte kosta mer än minnesstickan det låg på.

Dagens upphovsrätt låser in vårt kulturarv och gör det otillgängligt i generationer. Det är destruktivt, orättfärdigt och orimligt.

Antalet biobesök under julen har ökat mycket sedan år 2000, i år är siffran 171.358 stycken mot 107.642 för tolv år sedan. Rekordsiffror! säger SF Bio. Bättre har det inte varit så långt datasystemet sträcker sig!

Trots fildelningen. Fortfarande sätts förvånande få pirater bakom lås och bom i Sverige.

Antalet biobesök borde alltså vara mycket högre än idag. Kanske tio gånger så högt?

Det är en uppgift för civilsamhället att värna om biograferna och se till att folk tar sig ut.

Vad hände med det idag föråldrade uttrycket plikt?Är man svensk borde man se det som sin plikt att se alla svenska filmer som kommer, oavsett hur bottenlöst dåliga de är. Men inte ens Sverigedemokraterna har någon sådan punkt i sitt partiprogram.

Flit är ett annat föraktat ord. Fler borde vara flitiga biobesökare.

”Vad hände med VÄRDENA? Flit, plikt, att göra rätt för sig, livsduglighet” för att citera Hanna Björklund (Centerstudenter, Magasinet Neo).

Är svenskarna livsdugliga längre? Nej, de är livsodugliga, och då är de minsann inte värda några biobesök. Ja, vad ska vi göra med de livsodugliga?

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Aftonbladet uppmärksammar Språkrådets lista med nya ord som dykt upp 2012. Jag lägger speciellt märke till

kopimism– ökad användning: politisk och religiös ideologi med informationsfrihet i centrum

Jag får erkänna att jag inte hade en aning om att användningen av ordet hade ökat, men det är förstås mycket glädjande. Mätt i antal troende har vi ju fortfarande en bit kvar tills vi kan mäta oss med de stora världsreligionerna, så det är bra om det finns tecken på att vi ökar.

Jag hoppas att vi med tiden kommer få se ett livskraftigt Missionerande Kopimistsamfund med både vigselrätt och ett erkännande av LCHF-kost som religiös specialmat på flyget. Att de målen kanske känns avlägsna idag gör inte så mycket. Både Paulus och Muhammed kan intyga att även den längsta resa består av ett steg i taget.

Jag önskar alla Kopimister ett

Gott Nytt Missionsår 2013!

Traditionella media har en del problem.

• Det handlar inte bara om att media har svårt att anpassa sig till en digital verklighet. Tidspress och små resurser leder till snuttifiering och en copy-paste-journalistik. Det saknas tid och pengar för mer genomarbetade grävjobb, kvalificerad analys och djupdykningar. Och läsarna och tittarna vill hellre ha nyheter om melodifestivaler och danstävlingar.
• Media har också uppenbara vita fläckar. Vad som sker i EU rapportras mycket summariskt och ytligt, trots att 70-80 procent av vår lagstiftning kommer därifrån. Vissa politikområden (till exempel drogfrågan, demokratifrågor och övervakningsstatens problem) läggs i princip helt åt sidan.
• Dessutom finns ett trovärdighetsproblem. Alla som sett politik på nära håll vet att många politiker och journalister lever i en ohälsosam symbios – vilket leder till att medias rapportering om hur vårt samhälle styrs blir lam, tandlös och välkammad. Och ser man vad som sker till exempel i namn av kriget mot terrorismen, då är det förbluffande hur godtrogna media är och hur ofta de är myndigheternas nyttiga idioter.

Mycket av vanliga människors nyhetsflöde har flyttat ut i de digitala sociala nätverken. Vilket är helt naturligt. Där får man tips om nyheter som är relevanta för människor som man har saker gemensamt med – och nyheter som är intressanta för en i den lilla världen. Samtidigt kan detta leda till att människors inkommande nyhetsflöde blir snävare, vilket i någon mening kan vara ett problem.

För den som söker nyheter, analys och andra vinklar är internet naturligtvis en frälsning. Bloggar, webpublikationer och specialiserade websidor ger oss en mångfald av röster och åsikter. Utländska media finns bara en knapptryckning bort. Forum, wikis och referensdatabaser finns tillgängliga om man vill fördjupa sig.

Alltså... Digitala sociala nätverk ger människor nyheter som är relevanta för dem – och all världens information och analys finns tillgänglig på nätet för alla som är intresserade. Även om man kan kan och bör vara entusiastisk över detta finns det en liten, liten elitist som knackar mig på axeln: Nyheter som borde vara relevanta för alla som lever i vårt land och som planerar att utnyttja sin rösträtt riskerar att falla bort. Vilket i och för sig inte är något nytt fenomen.

Kanske är det bara att gilla läget och acceptera att det är så här. (Även om man då också måste vara uppmärksam på inskränkningar i nätets frihet, åsiktslagar och upphovsrättsliga fällor med mera – som kan strypa ett öppet och mångfacetterat informationsflöde.)

Men ändå. Jag ser något slags nisch för något mer här. Ett utrymme för ett nätflöde som både erbjuder mainstream-nyheter, alternativa nyheter, kvalificerad analys, intressant debatt och nya perspektiv. Förmodligen med olika grad av personlig anpassning och med inkommande flöden från läsarnas (eller tittarnas/lyssnarnas) egna sociala flöden. Kraftfullt på datorn, lätt tillgängligt på mobilen, intressant och relevant.

Någonstans i denna bild ser jag också ett djupare samarbete mellan internets demokratiaktivister och dess fria publicister, mellan hackers och journalister.

Något som ger det verkligt fria ordet lite mera tyngd och genomslagskraft...

Jag ser modellen framför mig. Den skulle kosta en bra slant att sjösätta, om man vill att projektet skall ha styrfart redan från början. (Vilket jag tror är nödvändigt.) Andra är bättre på att bedöma om det går att få något sådant här att gå runt ekonomiskt. Men här har ni i vart fall min vision.

Lots of stuff are happening. I’ve become the secretary for the board of the Swedish Pirate Party (starting after New Year’s). I have lots of school stuff, with two exams in January.

And, lots of other stuff. Christmas was just a few days ago and in two days New Year’s is here. I will probably make another post in the beginning of January like I did last year, summing up 2012 and making my personal predictions for 2013.

The English “Pirate” is derived from the Greek word “πειρατής” (peiratēs) and this in turn from the verb “πειράομαι” (peiráomai), “I attempt”, which is a derivative of the noun “πείρα” (peîra), “experience”.

Pirate indicates the investigator, the tester, is a key word for humanity and characterizes our species. Basically, we are all pirates, that’s what we do every day, we try for something new at all levels and thus we become more experienced. Everyday we attempt to do various things, make new friends, try new things, like a new haircut, new clothes, a new food that’s been suggested to us. In the field of politics, a Pirate tries something new, mixing statutes and principles of the available theories and practices, in his navigation for a better and more democratic world. And only then he becomes experienced, after having become a pirate, an experimenter, who has tried for something.

But what does the word “experience” mean? According to the ancient concept, something becomes experience when it is proved and tested. Physicists are directly related to experience. They are making experiments, trying to solve a problem and overcome the difficulty by changing an approach by doing something differently. An experiment is a test carried out carefully in order to gain knowledge. When knowledge comes then it can be tested and applied in various fields. In that way, Pirates examine the accepted data to discover new structures and form other alternative assumptions, using their inventive skills of analysis and synthesis.

The meaning of “peiráomai” covers, conceptually, a Pirate. We are all Pirates in this perspective, because we like to mix things, theories and concepts, reality with fantasy and utopia. We test, we look at whether something suits us, or anyone else. And through this process, we feel, we experience, we taste. We are all seekers! “Peiráomai” means I try, I dare, I presume!

Coming from the depths of the centuries, the word “pirate” took on another dimension in our days. The ruling classes saw pirates as rebels and hated them. Free spirits, who often acted in a reckless manner, their symbol was the incarnation of rebellion, disobedience and resistance. Rebels without a state, they were not submissive to any law, except from the laws they instituted themselves, improvising together and often acted like barbarians. The captain was subject to immediate recall but life in a pirate ship was certainly freer than life on board with the fleet.

The Pirate ideology moves upstream and tests ability and luck. This is the feeling of a Pirate: to attempt, to try to achieve something, to bring a new concept. Sometimes it goes beyond a certain point and perhaps exceeds certain limits, because it is an expression of challenge. And finds ways, finds passages, everywhere, attempting for something that has never been done before, and perhaps brash and off the beaten track, venturing “the new”, suggesting something revolutionary.

Eventually, a pirate can be a tester, or a composer, or even more a remixer of the experience of human knowledge.

Picture: CC BY-SA 3.0 Piratenpartij Nederland

Jag har funderat en smula, och kommit fram till att jag kanske är för snäll. Att jag lägger lite för mycket vikt vid ömsesidig respekt, dialog och förståelsebyggande. Att jag kanske borde bli lite mer av ett praktarsel och helt enkelt skälla ut de som råkar vara dumma i huvudet nog att tycka fel.

Ärade partier som inte är Piratpartiet: sluta vara så förbaskat dumma i huvudet.

Now, att inte hålla med rent generellt är nivå ett av praktarsleri. Att bara hålla sig på nivå ett är dock rätt dumt, så vi levlar upp. Ett parti i taget, bara för att vara genomgående och ge precis alla en demokratisk möjilghet att få den örfil de förtjänar.

Må så ske.


Hej Socialdemokraterna!

Jag antar att ni är väldigt glada över dokumentärerna om Palme som sänts de senaste dagarna. Denna legend bland legender, titan bland titaner och världskändis bland världskändisar. Det måste kännas bra att vara förknippad med en sådan person.

Vet ni vad som skulle kännas ännu bättre? Att faktiskt ha några som helst samtida beröringspunkter med mannen i fråga.

Det må vara förmätet av mig att antyda att jag känner Palmes inre tankegångar, men utifrån tillgängliga bevis så kan jag drista mig att tillstå att RUT inte nödvändigtvis hade varit hens största prioritet i dagens politiska läge. Eller ens en mindre prioritet - det finns en ekonomi i vilka frågor en diskuterar, och valet av tonvikt är oftare än inte en större politisk markering än att eventuellt råka ha rätt i det en säger.

Palme skådade klassamhället. Över lag torde hen vara negativt inställd till tanken att sänka blicken från detsamma. Och än mer negativt inställd torde hen vara till tanken att sjabbla bort hundra års effektiv statsförvaltning på att spela den eviga oppositionen i händerna genom att ständigt ta debatten på deras villkor. På att ständigt engagera sig i debatter som är förlorade i det ögonblick de förs.

Det borde inte vara ett radikalt påstående att ett parti med en sådan meritlista kan förväntas vara en stark, tydlig och klar röst i den svenska samtiden. På något vis misslyckas Socialdemokraterna vara det. På något vis lyckas Socialdemokraterna ha glömt allt vad Palme står för samtidigt som namnet forfarande hyllas - nu mer än någonsin.

När vi nu ändå tänker på Palme, så kan det vara värt att minnas att hen även skådade kommunismen. Och bekämpade den på lika många plan som det svenska klassamhället, med en glöd som gick få förbi. Det är omöjligt att missförstå denna glöd, ens med den ondsintaste av vilja.

Det är i alla fall vad ni skulle säga om saken om en frågade er.

Likväl har dagens socialdemokrati röstat för övervakningslagar som överträffar allt vad kommunismen uppnådde med en sådan marginal att det är direkt löjeväckande. Alla samtal du deltar i via elektroniska medier dokumenteras; alla platser du besöker när du bär en mobiltelefon registreras; alla dina vanor, beteenden och bekantskapskretsar är i princip sökbara för statliga myndigheter, och om staten bara ville så skulle den kunna inleda en förföljelsekampanj som skulle få Stasi att nicka både instämmande och engagerat.

Den glöd Palme skulle känna inför det här skulle med största sannolikhet bränna ner både riksdagshuset och Gamla Stan.

Så, ärade socialdemokrati: sitt ner, håll käften och titta noga på er hjälte. Om ni har ens någon som helst ambition att leva upp till hens minne, så kommer ni att ha ett helvetiskt omfattande back to basics-arbete framför er.

Om ni inte har några sådana ambitioner - tja. Då är ni en långt större praktarsel än vad jag någonsin kommer att bli. Grattis.


Hej Folkpartiet!

Jag vet att er översterektor Björklund har profilerat sig en smula när det gäller utbildning. Jag vet också att ett stort antal av era medlemmar försöker profilera sig som liberaler. Tillåt mig att göra processen enkel för er genom att kombinera era målsättningar i ett enda ord: internet.

Björklund: internet är det största offentliga bibliotek som någonsin byggts, och att integrera detta i den institution som är det svenska utbildningssystemet borde vara högsta prioritet för den som har mage att kalla sig utbildningsminister. Aristoteles, Platon, Hegel, Augustinus, Locke - vilken tänkare du än kan tänkas vilja nämna finns både förklarad och sammanfattad, och hjälpfulla människor världen över lägger ner tid varje dag för att bygga upp allmänt tillgängliga resurser för mänskligheten. Resurser så som (inte minst) Wikipedia, som utan vidare kan sägas ha introducerat väldigt många till sina framtida yrken genom att både påpeka att de finns och ge länkar vidare till vidare läsning om detta.

Det borde inte vara raketforskning på överkursnivå att detta är en tillgång. Ändå är det påtagligt frånvarande i allt snack om disciplin, krav och skötsamhet. Lärare och lärande ska legitimeras i skolan, samtidigt som resten av världen gör sitt yttersta för att inpränta att både lärare och lärande är en demokratisk tillgång som skapas närhelst människor samlas för att uppnå ett gemensamt mål. Genom att vara en plats där lärande händer närhelst människor samlas för att uppnå ett gemensamt mål.

Ärade Björklund, jag avslutar snart mitt sjunde år på universitetet, och jag misslyckas brutalt med att förstå hur du konsekvent kan fortsätta propagera för denna utbildningspolitik. Kan du vänligen förklara det för mig, på det enklaste av pedagogiska vis? Förslagsvis samma vis som du föreslår att skolan ska bedrivas med?

Liberaler: redan John Locke sade att den enda legitima formen av stat är en sådan där medborgarna ger sitt upplysta medgivande till att bli styrda, och att det därför är av yttersta vikt att ge medborgare möjlighet att bli upplysta. Inte upplysta om någonting särskilt, utan upplysta rent generellt.

Eftersom ni är läskunniga och just läst ordet "internet", så ska jag inte förolämpa er intelligens genom att upprepa mig i onödan. Tillåt mig att i stället bege mig direkt till den invändning många har mot internet som upplysande fenomen: den mängd skit som finns på det.

Hur kan upplysning komma därifrån? frågar skeptikerna. Med rätta.

Svaret är förstås genom skapandet av institutioner som ger det intellektuella, kulturella och sociala ramverk som behövs för att skilja idioti från motsatsen. Och den institution som ligger närmast till hands torde då vara den som i dagsläget administreras av den person som har gjort det till sin mission att hålla skolan så långt bort från internet som möjligt.

För den som eventuellt har lite svårt för det svenska språket så kanske sextonhundratalet och sextiotalet ser förväxlande lika ut. För den som till äventyrs inte klarade av det föreslagna språktestet så kanske Locke och Björklund verkar komma från samma tidsperiod - vilket är ett förståeligt misstag. Det är nämligen precis det framstår för alla andra också.

Det finns gott om utrymme att modernisera de äldre liberala tänkarnas upplysta tankar till en modern kontext. Som självutnämnda liberaler borde det ligga i ert intresse att detta sker i former som ligger så nära medborgarna som möjligt. Vilket då är den direkta motsatsen till den konkreta politik ni för i dagsläget.

Ärade Folkpartiet - om ni inte vidtar mått och steg för att förändra denna politik så är ni långt större praktärslen än vad jag ens kan drömma om att ha ambitioner att vara. Och det är inte en komplimang, överbetoningen på kvantitativa mått till trots.


Hej Moderaterna!

Det är lätt att få intrycket att ledstjärnan för er nuvarande politik är det remixade uttrycket "land ska med jobb byggas". Det är något av ett avsteg från den traditionella linjen att alla skattesänkningar är bra sänkningar, men jag är den siste att hävda att anpassningar till nya förhållanden är dåligt i sig.

Problematiken ligger inte i förändringen som sådan, utan precis som med socialdemokratin ligger den i att ni går väldigt mycket åt fel håll. Och precis som med Folkpartiet så finns det en reellt existerande lösning som skulle göra er politik desto mer realistisk.

Så. Land ska med jobb byggas. Det är en ledstjärna. En ledstjärna som likt alla ledstjärnor kan behöva konfronteras med den reellt existerande verkligheten. Inte bara för att det är god vetenskaplig metodik att idka empiriska undersökningar, utan även för att det är där den politik som förs kommer att få sina konsekvenser.

Den reellt existerande verkligheten: allting vi kan göra, kan Kina slänga in hela Sveriges samlade arbetskraft på. Gånger x. Och tack vare en kombination av stordriftsfördelar och totalitarism, så kan de göra det effektivare, billigare och snabbare än vad vi ens kan aspirera på att göra.

Det behövs ingen doktorsexamen i nationalekonomi för att inse vad detta innebär. Det innebär att vi antingen måste konkurrera genom försämrade arbetsvillkor, färre ekonomiskt besvärliga arbetsrättsliga hinder och ett evigt krympande socialt skyddsnät. Eller genom att satsa på kvalitet över kvantitet, utbildning framför produktionskapacitet, hermeneutik framför positivism.

Det är ingen hemlighet vilken linje Moderaterna driver. Faktum är att det är en motsats till en hemlighet - Schlingmann har varit väldigt aktiv på den punkten.

Problemet med att konkurrera med sämre arbetsvillkor, flexiblare arbetsmarknad och avskaffade sociala skyddsnät är förstås att Kina gör det så mycket bättre än oss. Både i termer av rent kvantitet (en miljard människor är många människor) och kvalitet (kom ihåg vad Adam Smith säger om nationernas välstånd och arbetsdelning - de har haft tid, tillfälle och motiv att anpassa sin ekonomi till allt brutalare kapitalism). De dominerar marknaden för snabbt massproducerade ting, och har ingen anledning att sluta göra det inom kort.

Låt oss tänka orealistiskt, och tänka bort Kina för en stund. Låt oss tänka att de inte finns, och att vi bara har att konkurrera med alla andra länder som är delaktiga i samma race mot den socialekonomiska botten som Moderaterna för oss in på.

Vi skulle fortfarande förlora. Inte på grund av brist på ambitioner, dock, utan på grund av kombinationen av att vi ligger geografiskt långt bort från allt som inte är Nordeuropa, och återigen blir utkonkurrerade av länder som specialiserat sig på att snabbt massproducera ting.

Snabb historisk återblick: kolonialmakterna lade åtskillig energi på att specialisera ländernas ekonomi för att passa moderlandets smak. Detta upphörde inte att ha effekt efter att de formella kolonialväldena drog sig tillbaka.

Så Moderaternas politik är dömd att misslyckas redan på förhand. Den kommer inte att uppnå sitt mål att byggjobba landet in i framtiden. Den kommer dock att ha effekt, och denna effekt kommer att ta sig uttryck i termer av sämre arbetsvillkor, sämre anställningsvillkor och på det stora hela ett sämre (arbets)liv för alla inblandade.

Ärade Moderater - inte ens Kent Persson med ett mänskligt ansikte kan motivera detta. Och det är i all brutalitet svårt att överdriva praktarselfaktorn i att driva en politik av aktiv försämring som inte ens rent teoretiskt kan uppnå de målsättningar som försämringarna motiveras med. Det blir inte bättre efter att det blivit sämre - det blir bara sämre.


Hej Centerpartiet!

Det sägs att ni är det perfekta partiet för människor med det olycksaliga handikappet att ha både starka åsikter och en akut fobi för alla antydningar till att dessa skulle kunna översättas till reell politik.

Now, om Socialdemokraterna eller Moderaterna hade sagt detta så hade det varit läge att ignorera det. Från S kommer det som en naturlig följd av höger/vänster-uppdelningen, och från M kommer det som en lika naturlig följd av att låtsas profilera sig internt i opinionssyfte. Om det hade kommit utifrån hade det varit en ickefråga.

Men det är ni som säger det. Varje gång det är dags att gå från ord till handling. Utan distraherande mellanled är det precis detta ni vrålar till era allt färre väljare.

Ni vet. Den där allt glesare skaran av optimister som hoppas att kanske, kanske den här gången inte kommer bli som alla andra gånger.

Det är svårt att inte tänka på Guy Debord. Skådespelssamhället. Ett samhälle där relationer mellan människor bytts ut till relationer mellan människor och bilder, där bilderna är långt viktigare än människorna. Där huvudrollen i det politiska samtalet utgörs av hur partiernas image påverkas, snarare än av hur människorna påverkas av politiken.

Det som skiljer er från Debord är att ni stannar kvar i skådespelet. Där Debord är skoningslös i sina nerdragningar av uppmärksamheten till marknivå, svävar ni glatt vidare bland de fluffigaste av moln. Där Debord utan vidare pardon betonar vikten av att tala med människor om människor, vältrar ni er i den frihet det innebär att kunna säga vad som helst om vad som helst utan att det har några som helst konsekvenser på någonting över huvud taget.

Fuck Facket. Men bara så länge ni inte behöver prata med riktiga fackliga representanter. Och bara så länge den gröna näsan betyder mer än den gröne novis som på stapplande entreprenöriella ben på den marknad ni så ofta nämner.

Det som gör detta till ett praktärsleri i kvadrat är det faktum att ni har tillräckligt mycket fuck off-pengar för att köpa in precis så mycket specialdesignat mentorskap ni behöver för att ta er ur detta spektakel. Två gånger. Även om ni bjuder med resten av Alliansen av bara farten. Och oppositionen. Och Skandinaviens samtliga partier, oavsett färg. -

Det finns ingen brist på resurser. Det finns ingen brist på åsikter. Och det finns ett fenomenalt överskott av mentaliteten att det enda sättet att föra politik är att göra ingenting i så brutalt överhögljudda former som möjligt.

Om ett träd inte faller i skogen men det hörs ett ljud ändå - har det då fallit?


Hej Vänsterpartiet!

Vad är det för fel på er? Varför är ni inte de eldiga populister ni har alla tillfällen i världen att vara?

Den sittande regeringen håller bevisligen på att genomföra alla de nedskärningar som de i god tid i förväg sagt att de skulle göra, och de gör inga som helst hemligheter om det. Med motiveringen att ökade klasskillnader ökar motivationen att klättra uppåt pressas människor nedåt.

Det behövs inte ens några välciterade böcker för att förklara läget för gemene man, kvinna eller neutrum. Alla känner någon som arbetat på den där arbetsplatsen, sett den där nedskärningen på nära håll eller upplevt hur det helt plötsligt blev svårare att vara fattig samtidigt som det blev lättare för andra att vara rika på allt längre avstånd.

Förståelsen för dessa tendenser ligger i luften. Alla känner den, eftersom den är vardag. Både de som är alienerade från det meningslösa arbete de utför eller alienerade från den ännu meningslösare arbetsmarknaden vet precis vad ni handlar om, eftersom det är det deras liv handlar om.

Ordet "arbetsliv" är mer än bara en borgerlig metafor.

Det enda som behövs är att ni går ut på arbetsplatserna, är er själva och håller fast vid förledet "vänster" i partinamnet. Eller, ännu bättre, att ni går ut till arbetsförmedlingarna och gör er grej där. Medel, motiv, möjlighet - allt finns. Nu.

Gör't. Annars blir jag tvungen att hitta en alldeles ny böjning av ordet arsle för att beskriva det anti-predikament ni befinner er i.


Hej Sverigedemokraterna!

Visste ni att ni är väldigt bra på grammatik?

Tillåt mig att tala historia för en stund. Om trivium, de tre ämnen som den klassiska högre utbildningen inleddes med. Grammatik, logik och retorik.

Grammatik är den ädla konsten att veta hur ord förhåller sig till varandra. Logik handlar om hur idéer relaterar till varandra. Retorik om hur kommunikation förhåller sig till och mellan de kommunicerande.

Det går inte att förneka att det tack vare era grammatiska insatser finns väldigt många nya ord att använda. Kulturmarxister, pk-vänster, sjuklövern, kulturberikare, skäggbarn - om någon skulle sammanställa en ordlista så skulle den bli väldigt lång indeed. Och det är nästan som om ni aktivt siktar på att bygga en separatistisk enklav av allmänfientligt inställda kärnväljare som gör sitt yttersta för att bygga sig en egen kulturell sfär, parallell och skiljd från den svenskhet ni säger er vilja bevara.

(Enligt uppgift är alla eventuella tidsmässiga samband mellan Breiviks popularitet och vissa specifika ords genombrott ett uttryck för den kosmiska osannolikhet som är vårt liv här på jorden. Tillåt mig tvivla.)

Denna självbyggda språkbarriär till trots, så är ni även duktiga på att använda mer vitt etablerade ord. Traditioner, yttrandefrihet, demokrati - ord som är snabba på att dyka upp närhelst någon säger emot er kärnkader. Vad det än gäller. Hur långsökt det än kan tänkas vara.

En pepparkaksgubbe i Laxå nämns? Ett solklart hot mot traditionen! Någon dristar sig till att säga emot påståendet att muslimernas invasion nu går på högvarv? Ett frapperande angrepp på själva yttrandefrihetens väsen! De andra partierna använder sin majoritet i riksdagen för att rösta för saker som SD inte gillar? Ett uppenbart uttryck för att den demokratiföraktande statsfeminismens elitistiska sverigehat cyniskt manipulerar sina vilseledda marionetter att agera mot folkets intresse -

Jag tror poängenär mer uppenbar än den behöver vara.

Anledningen till att det finns en uppdelning mellan grammatik, logik och retorik är enklare än den ser ut. Det är nämligen fullt möjligt att använda sina generella kunskaper i hur ord fungerar till att placera in ordet tradition/yttrandefrihet/demokrati/vadsomhelst i ett grammatiskt fungerande sammanhang. Hur idiotiskt det än är rent logiskt eller retoriskt.

Flygande bäckasiner söka hwila på mjuka tuvor. Grammatiken är med oss, men det där andra - well.

Applicera nu denna grammatiska överentusiasm i varenda kommentarsfält, forum eller diskussion som på något vis råkar tangera Sverigedemokraternas intressesfär, och wham. Dagens sverigedemokrati i sitt allestädes närvarande esse.

Månne är detta en hållning som gör Björklund avundsjuk. Trivium går trots allt tillbaka hela vägen till medeltiden, och skam den som kommer tvåa.

Resten av världen tog dock lärdom från medeltiden och gick vidare. Och praktarselleriet i det här fallet reproduceras alla de tusentals gånger detta logikbefriade ordmångleri inträffar varje dag. Dag ut och dag in, utan någon som helst antydan till att vilja ta in ens grundmoment 1A i den kultur ni sedan länge isolerat sig från.

Ni är inte ens subjektet i er egen kultur. Men ni väger upp det genom överdriven predikatsutfyllnad.


Hej Kristdemokraterna!

Jag råkade titta lite i en onlinebibel, och insåg väldigt fort att det fanns väldigt många sådana. Alla översättningar, varianter och språk finns att tillgå för den som bara kommer på tanken att leta upp dem.

Bra för bildningen, det däringa internätet.

Hursomhelst. Jag råkade titta in i Nya Testamentet, bara för att se var Jesus har för sig nuförtiden. Och ni ska tro att jag blev chockad över det jag läste - Jesus är ju en långt radikalare personlighet än den traditionella imagen antyder!

Radikala saker Jesus gjorde:
Utmanade den samtida religiösa hegemonin
Drev ut prånglarna från templet
Såg till barnens perspektiv
Piratkopierade ohemula mängder mat
Visade att det gick att förändra samhället till det bättre genom att agera utanför normerna
Vägrade låta uppenbara orättvisor kvarstå, och vägrade anse social status vara avgörande

Och så vidare och så vidare. Hen hann med rätt mycket innan det var dags att dra vidare. Utan att gå in allt för mycket på detaljer - ni kan dem säkerligen bättre än jag - så kan vi konstatera att Jesus var en omtumlande kraft av social mobilisering och förändring varhelst hen råkade befinna sig, och att detta har effekter än idag.

Den fråga jag osökt formulerar i mitt stilla sinne är - varför är nu inte Kristdemokraterna en omtumlande kraft av social mobilisering och förändring?

Det är trots allt viss arselvarning på att köra med falsk marknadsföring och leverera någonting som inte ens låtsas ha med det utlovade att göra.  Än mer om det görs i Jesu namn.

Jag må nu vara kopimist, men är det inte en märklig ordning att Jesus hänger på väggen i så många hem utan att hens gärning tas i beaktande?


Hej Miljöpartiet!

Jag lider med er.

Å ena sidan är världen en stor plats med stora problem. Globala problem, som tenderar att bli allt akutare vartefter åren går. Det tycks nästan som om utrymmet för passivitet blir mindre i samma takt - ju längre samhället är inaktivt i frågan, desto större skada orsakar denna brist på handling.

Likgiltighet är inte ett alternativ. Något måste göras. Nu.

Å andra sidan måste detta något (eller, rättare, det aggregat av tusentals små mindre saker som måste hända samtidigt och samordnat) hända genom de reellt existerande institutioner som styr vårt samhälle. Att konstatera att görande måste inträffa är bara ett första steg, och konstaterandet måste översättas till det svåraste av alla språk.

Policydokumentets. Verksamhetsplanens. Byråkratins autonoma tillägg av ord och ordning.

Alla som någonsin följt ett konstaterande från idé till formulering till implementering vet att stora delar försvinner, förvanskas eller blir till någonting annat under processens gång. Särskilt om processen är så omfattande som den behöver vara för att ha reell effekt på de reella problem som världen står inför idag.

Ju större ambitionerna är, desto större är kompromisserna som måste ske på vägen.

Det är inte bara orden på formulären som förändras under processens gång. Deltagarna förändras också. Över tid så blir processen att formulera förändring en del av vardagen, och en känsla för vad som kan och inte kan göra infinner sig. Ambitionerna blir mindre, perspektivet blir snävare, och världens problem sjunker till bakgrunden medan vardagen etablerar sig.

Efter tillräckligt lång tid är perspektivet så förvanskat att de märkligaste av icke-förändrande förslag föreslås redan från början. Förslag som inte på långa vägar är tillräckliga för att ens inleda det förändringsarbete som behövs för att få bukt med den verkliga problematiken - men som i gengäld är desto mer garanterat att gå igenom.

Sakta men långsamt förflyttas perspektivet från kärnkraftverket till cykelstället. Och detta sker så gradvist att de medverkande oftast inte märker att det inträffat.

Hej Miljöpartiet. Jag lider med er. Eftersom ni kommer behöva vara morgondagens prototyp av Praktarsle 5000 mot varandra för att inte atrofiera i en död organisation av förlorade drömmar och övergivna ambitioner.

Än mer än ni redan gjort av institutionell nödvändighet.



Du har just läst en lång utskällning av den samtida partipolitiken.

Du kanske vill ta tillfället i akt att röra lite på dig, rensa huvudet, stretcha ögonen och göra allt det där som hör till med att reflektera över någonting som just hänt.

Om du råkar vara en partipolitiskt aktiv person, så torde du antingen ha väldigt mycket att tänka på eller väldigt mycket att säga. Jag uppmanar dig att vandra dessa vägar.

Om du råkar vara en bloggare, så finns det förmodligen en chans att du vill skälla tillbaka. Gör det. Det är nyttigt att bli påmind om varför vi gör saker lite då och då.

Och om du råkar vara arg på hur samhället är organiserat -gör oväsen av dig. Hälsa gärna från mig.

Förslag 1.0 om basinkomst har lett till en mycket konstruktiv diskussion i kommentarsfältet, med ett försök att få fram åtminstone en grov överslagsberäkning av vad ett system för basinkomst skulle kunna kosta. Det var precis det jag hoppades på, så jag tycker det är jätteroligt.

Som väntatär det komplicerat att räkna på en så omfattande reform, och det är massor av siffror som flyger i luften, och många olika aspekter som var och en är ett stort ämne i sig.

För att inte diskussionen ska bli helt oöverskådlig tänker jag publicera ett anta ”wikiblogg”-inlägg där jag sorterar tankar och information som kommit fram i kommentarerna i separata bloggposter efter delområde. Om jag hade varit bra på att sätta upp wikisar hade jag antagligen gjort det, men eftersom jag inte är det använder jag bloggen istället. Därav namnet wikiblogg.

Alla är väldigt välkomna att fortsätta fylla på med information i respektive kommentarsfält. Då finns informationen om varje delämne samlad för den händelse att någon någon gång skulle sätta upp en diskussionswiki om basinkomst.

Rättelser, referenser och reflektionerär vad som behövs för att föra svärmanalysen ytterligare framåt. Precis som på en wikipedia-sida under framväxt är det inte säkert att alla siffror och fakta som står i respektive bloggpost är korrekta. Referenser som visar att en siffra ska ändras är lika välkomna som referenser som styrker det som påstås.

Det är också välkommet med reflektioner om vad siffrorna egentligen betyder, hur pålitliga de är, vilka fördelningseffekter olika förslag kan få och vad den totala kostnaden i statsbudgeten kan tänkas bli. Det är som sagt komplicerat att diskutera så här stora förändringar, och var och en av de här frågorna behöver diskuteras för varje delområde.

Wikiblogg om basinkomst:

• Introduktion
• Statens och kommunernas budget
• Försörjningsstöd (socialbidrag)
• Sjukförsäkring
• Studiemedel

Och ett lite mer allmänt filosofiskt inlägg om basinkomst, efter alla siffrorna:

• Basinkomst och inkomstförsäkringen i sjukkassan

Se inlägget Wikiblogg om basinkomst för introduktion. Det här är ett diskussionsunderlag och ett ställe att samla fakta i kommentarerna, inte ett färdigt polerat inlägg som driver någon särskild linje.

Statens budget finns på regeringens hemsida. Några relevanta siffror (i miljarder kronor) ur 2013 års budget:

• Totala utgifter 831,5 miljarder

varav

• Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 94,4
• Arbetsmarknad och arbetsliv 67,2
• Studiestöd 22,0

Summa 184 miljarder på de posterna, som då innefattar både utbetalningarna från systemen och kostnaden för att administrera dem.

Lilleman Mikael Göransson tipsar på Facebook om en mer detaljerad genomgång av statens budget. Det är ”Utfallet för statens budget” från Ekonomistyrningsverket. I den finns det nog mycket intressant att gräva fram.

Socialbidragen (försörjningsstödet) betalas av kommunerna, så det syns inte i statens budget.

Enligt socialstyrelsen var kostnaden för försörjningsstödet 7,9 miljarder för de tre första kvartalen (2011 och 2012) vilket ger 10,5 miljarder per helår.

Johan Tjäder skriver i kommentarerna att kostnaden för försörjningsstödet skulle vara 11,4 miljarder istället. Jag vet inte vad källan är för det och jag vet inte vilken siffra som är mest rätt, men de ligger ju nära varandra så vi kan avrunda till 11 miljarder för socialbidragen.

Då ingår inte kostnaden för att administrera och betala ut socialbidragen, och vi har (ännu) inte någon uppskattning av vad socialtjänsten kostar totalt i landets alla kommuner.

Totalt ca 200 miljarder summerar sig de här systemen sig till. Nu är det inte sagt att basinkomsten ska ersätta alla de nuvarande systemen rakt av, så det betyder inte att alla de här 200 miljarderna automatiskt är tillgängliga för att bekosta basinkomsten.

Men det ger en storleksordning att jämföra med när man tittar på kostnaden för olika varianter av system för basinkomst.

Copyright Monopoly: In our series of misconceptions about the copyright monopoly, some people defending the monopoly keep asserting that it carries the same legal weight as property rights. This is not so much misguided, as it is merely factually wrong from every angle.

When faced with the fact that the copyright monopoly is a limitation of property rights, some defenders of the monopoly claim that property rights and the copyright monopoly “carry equal legal weight anyway”, in an attempt to downplay that argument’s importance in the debate about the copyright monopoly’s legitimacy. Their claim calls for fact checking and further scrutiny.

When comparing the copyright monopoly to the property rights that it limits, we can go to the constitution of many countries to compare their respective weights. Starting with the US Constitution, we can readily observe that property rights are a long-running tradition of the British Common Law, and find several passages that limit Congress’ ability to curtail those property rights by law.

One of the most-quoted of these passages may be in the US Bill of Rights, in the Fifth Amendment: “…nor shall private property be taken for public use, without just compensation”.

In contrast to safeguarding property rights, the US Constitution does not require the Congress to have any copyright monopoly at all on the law books, but merely grants Congress the power to enact such a monopoly (“exclusive rights”) if it finds that doing so promotes the development of culture and knowledge.

We find this passage in Chapter 8 of the US Constitution: “[Congress has the right] …to promote the Progress of Science and useful Arts, by securing for limited Times to Authors and Inventors the exclusive Right to their respective Writings and Discoveries.”

The right to create the monopoly – but not the obligation.

So, property rights are constitutionally safeguarded, whereas the copyright monopoly may exist as a law or it may not, as Congress desires from day to day. That is obviously not the same legal weight. The copyright monopoly is a featherweight by comparison.

Other countries show the same pattern. Let’s look at Sweden, where property rights are similarly protected in the constitution.

In Sweden’s Regeringsformen constitution, chapter 2 para 15, we find that “…the property of everyone shall be safe against expropriation to public or private interests, except when needed to accommodate urgent public interests”, in which case full compensation blah blah. Pretty much a mirror image of the US Bill of Rights. And what do we find about the copyright monopoly? It is indeed in the constitution, in the very next paragraph:

Chapter 2, para 16: “Authors, photographers, and artists have rights to their works that are determined by ordinary law” [as decided by Parliament].

Thus, we observe the same difference in legal weight here – the property rights are heavily safeguarded in the constitution, with no rights for Parliament to jeopardize them, whereas the copyright monopoly can be abolished, changed radically, or turned into ice cream tomorrow if the Swedish Parliament so desires.

That is obviously not the same legal weight. The copyright monopoly is a featherweight by comparison.

Se inlägget Wikiblogg om basinkomst för introduktion. Det här är ett diskussionsunderlag och ett ställe att samla fakta i kommentarerna, inte ett färdigt polerat inlägg som driver någon särskild linje.

Försörjningsstödär det officiella namnet på det som de flesta kallar för socialbidrag i dagligt tal.

Försörjningsstödet betalas ut av kommunerna, så det syns inte i statens budget. Totalt betalas det ut ca 11 miljarder (källor) i försörjningsstöd i hela landet.

Vi har (ännu) ingen uppskattning av kostnaderna för socialtjänsten ute kommunerna, som är de som administrerar behovsprövningen och utbetalningen av försörjningsstödet.

För att man ska få försörjningsbidrag måste man uppfylla väldigt strikta krav, som prövas individuellt av kommunens handläggare på socialkontoret. Förutom att man inte får ha några inkomster får man inte ha några pengar på banken, och inga ägodelar som går att sälja. Har man en f-skattesedel eller en firma kan man inte få socialbidrag om man inte lägger ner firman först.

Socialkontorets utvärdering av om man verkligen är helt utblottad innefattar hela hushållet, så bor man ihop med någon så förväntas den personen försörja en i första hand. Bara om sambon också är inkomstlös och utblottad kan hushållet få försörjningsbidrag.

Det skulle vara intressant med en mer utförlig sammanfattning av vad reglerna som omgärdar försörjningsstöd är i praktiken.

Nivån på försörjningsbidraget varierar mellan kommunerna, men inklusive de bidrag till hyra som betalas ut idag ligger snittet inte alltför långt från 8.000 per månad.

jantegner skriver:

Riksnormen för försörjningsstöd är 3840 Kr i månaden sedan tillkommer bostadsbidrag, vilket i små städer och på landsbygd är max 3000 kr för ensamstående unga. I storstäder är beloppet högre. Har man barn utgår också ett högre bidrag.

Så i snitt ligger nog nivån i paritet med den föreslagna basinkomsten. Problemet som jag ser det är att basinkomstförslaget inte tar hänsyn till just skillnader som antal barn, region osv. För många fattiga med barn som bor i t ex Stockholm, så skulle det här förslaget troligen vara en stor försämring.

Invändningen att förslag 1.0 till basinkomst inte tar hänsyn till antal barn är korrekt, men det är en avsiktlig förenkling i förslaget. Ett färdigt system måste naturligtvis ta hänsyn till barn, men vi bortser från det till en början och undviker att blanda in systemen för stöd till barnfamiljer med låga inkomster.

Invändningen att förslaget inte tar hänsyn till regionala skillnader är också korrekt, men den aspekten är det inte lika självklart att vi skulle vilja ändra på i ett färdigt förslag. Det kan ju finnas fördelar med ett system som behandlar alla lika och premierar bidragstagare som hittar ett billigare boende, kanske genom att flytta till en kommun som har mindre bostadsbrist och därmed lägre hyror. Det här är en fråga som tål att diskutera.

Hur som helst så finns det mycket att ta reda på och diskutera när det gäller socialbidragen. Ska vi gå med banansteg mot basinkomstär det mycket troligt att just försörjningsstödet är ett av de första systemen som vi vill börja göra lagom stora förändringar i, för att se vad som händer.

Information från Socialstyrelsen:
Länkar om kostnaden för dagens system:
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/ekonomisktbistand
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/manadsstatistikomekonomisktbistand

Sida med publikationer om ekonomiskt bistånd som går att ladda ner:
http://www.socialstyrelsen.se/ekonomisktbistand

Se inlägget Wikiblogg om basinkomst för introduktion. Det här är ett diskussionsunderlag och ett ställe att samla fakta i kommentarerna, inte ett färdigt polerat inlägg som driver någon särskild linje.

Sjukförsäkringen kostar 94,4 miljarder enligt budgeten 2013, eller 95,8 miljarder i budgetutfall 2011 (sid 65 i pdf:en). I publikationen med budgetutfallet ges mer information om de olika delarna i sjukförsäkringen och vad de kostar.

Lars Hallberg har hittat en källa som säger att sjuk- och aktivitetsstödet kostar 42 miljarder. Det är inte utrett om den siffran motsvarar någon delpost i rapporten om budgetutfallet, eller vilken relation den har till budgeten.

Observera att ingen har sagt att vi ska avskaffa sjukförsäkringen över en natt och ersätta med basinkomst. Det ska vi alldeles säkert inte. Det kanske blir så att vi väljer att låta dagens system för sjukförsäkring vara kvar i ett första förslag till basinkomst, och lämnar dem som har sjukpeng utanför basinkomstsystemet. Men det är ändå intressant att samla ihop bakgrundsfakta om hur dagens sjukförsäkringssystem fungerar i grova drag och vad det kostar.

Johan Tjäder skrev:

Sjuk- och aktivitetsstödet är en delvis inkomstrelaterad ersättning. I dag får man alltså ersättning motsvarande 64 % av lönen, och det är vanligen mer än 8.000 kronor i månaden. De flesta har trots allt mer än 12.500 kr i månaden i lön.

De som lever med endast inkomstrelaterad ersättning på heltid får ut i genomsnitt 146.350 kronor om året.

(källa?)

Se inlägget Wikiblogg om basinkomst för introduktion. Det här är ett diskussionsunderlag och ett ställe att samla fakta i kommentarerna, inte ett färdigt polerat inlägg som driver någon särskild linje.

Studiemedlen kostar 22,0 miljarder enligt budgeten 2013. Publikationen budgetutfall 2011 har säkert mer detaljer.

Studiemedlen idag består per månad (4 veckrosperiod) av ett bidrag på 2.828 kronor och 6.196 som man får låna, totalt 9.024 kronor, enligt CSN’s hemsida.

Vad finns det för källor till ytterligare information om studiemedlen, som exempelvis hur många som får studiemedel och liknande?

Det finns en tidigare diskussion om hur man kan hålla reformen om basinkomst budgetneutral med avseende på studenter genom att införa terminsavgifter, om man kommer fram till att det blir för dyrt att bara ge alla studenter basinkomst rakt av.

Och så ett lite mer allmänt filosofiskt inlägg om basinkomst, efter den här kaskaden av siffror och länkar.

Dagens system för sjukförsäkring innehåller en komponent av inkomstförsäkring, det vill säga att den som blir sjuk får olika mycket i ersättning beroende på vad hen tjänade innan. (Även a-kassan funkar så, men just nu pratar vi om sjukförsäkringen.)

Förslaget till basinkomst innehåller ingen sådan inkomstförsäkring, utan alla som inte lyckas få inkomst på annat sätt får samma belopp, oberoende av vad de tjänade tidigare.

Nu är det inte sagt att vi plötsligt över en natt ska ta bort dagens sjukförsäkringssystem för att kunna införa basinkomst. Det ska vi alldeles säkert inte. Men diskussionerna om basinkomst sätter strålkastarljuset på den principiella frågan om inkomstförsäkring i trygghetssystemen.

Är det rimligt att de offentliga systemen innefattar inkomstförsäkring?

Jag lyfter fram några olika kommentarer som representerar olika syn på inkomstförsäkringen i dagens system:

Johan Tjäder skrev:

Sjuk- och aktivitetsstödet är en delvis inkomstrelaterad ersättning. I dag får man alltså ersättning motsvarande 64 % av lönen, och det är vanligen mer än 8.000 kronor i månaden. De flesta har trots allt mer än 12.500 kr i månaden i lön. De som lever med endast inkomstrelaterad ersättning på heltid får ut i genomsnitt 146.350 kronor om året. I bland alltså mer än så och det ska då ner till 96.000 kronor om året. Dessa sjukpensionärer – som alltså saknar arbetsförmåga – ska förlora i genomsnitt 50.000 kronor om året för att finansiera den här reformen i så fall.

Om man ska använda pengarna i sjuk- och aktivitetsstödet för att finansiera basinkomstreformen, då får man nog vara beredd på att förklara varför sjukpensionärer ska avstå pengar för att det ska räcka till arbetsföra personer som borde kunna stå för sin egen försörjning.

Lars Hallberg presenterade motargumentet:

Visst är det en kortsiktig förlust för en del av de som idag har rätt till en inkomstrelaterad ersättning. Men det är tveksamt om det är en försämring…. Idag finns det dom som har sämre än 8 000 och vad finns rättvisan i att en del har det bättre för att de tidigare tjänade bra?

[...]

Samtidigt som den långsiktiga tryggheten blir bättre än idag. Och det med en bevarad frihet att försöka skaffa sig egen försörjning…. I stället för det i praktiken totala näringsförbud som gäller för sjuka, arbetslösa och socialbidragstagare idag.

Lillem4n fyllde på motargumentet i kommentarerna till ett annat inlägg:

Idag används skattepengar för att se till att den som blir av med jobbet eller blir sjuk från sitt arbete, skall få behålla sin levnadsstandard, på bekostnad av de som har det sämare.

T ex: Annika jobbar som CNC-operatör och får 22 000:- i månaden efter skatt. Hon har villa och volvo hon tagit lån på. Per är född kroniskt sjuk och har inte kunnat arbeta. Han får 9300 i månaden i olika bidrag. Han bor i en liten tvåa och har inte råd med någon bil.

Plötsligt drabbas Annika av samma kroniska sjukdom som Per. Men till skillnad från Per får hon ut 17 000 :- efter skatt (… detta är väldigt ungefärliga siffror, det är principen som är den viktiga här).

Varför ska en person ha mer betalat av skyddsnätet än en annan? Ska någon ha rätt att behålla sin höga levnadsstandard bara för att denne tidigare hade det? Hur solidariskt är det?

Rimligt vore så klart att Annika får teckna en inkomstförsäkring om hon vill behålla sin högre inkomst ifall något händer.

Vad tycker duär rimligt vad gäller inkomstförsäkring i de offentliga trygghetssystemen? Är det statens uppgift, eller borde man låta medel- och höginkomsttagare sköta den saken själva genom privata försäkringar? (Riktiga låginkomsttagare har ju ändå ingen glädje av dagens inkomstförsäkringar, eftersom de hamnar på minimibeloppen ändå.)

Det går alldeles säkert att ha offentliga system för inkomstförsäkring parallellt med ett system för basinkomst, så vilket svar vi än väljer om inkomstförsäkringen betyder det i sig varken ja eller nej till basinkomst. Men svaret påverkar förstås hur ett slutligt förslag om basinkomst ska se ut och vad det kommer kosta.

Idag är det den sista dagen på år 2012. Eftersom det inte känns helt rätt att avsluta ett år med en enorm utskällning, så tänkte jag hinna med ett inlägg på ett lite mer solidariskt tema. På temat att undvika, förstå och komma förbi missförstånd.

Betänk ordet solidaritet.

En enkel, generell definition är att människor med solidaritet tar hand om varandra. Att ge mat till de hungriga, hem till de hemlösa, värme till de frysande - är exempel på solidaritet. Gör bra saker mot människor i nöd, och visa tacksamhet mot människor som gör saker när du är i nöd.

En lite mer specifik innebörd av ordet är en polsk fackföreningsrörelse som på 80-talet bedrev ett omfattande arbete mot den reellt existerande kommunismen, och spelade en viktig roll i landets övergång från Sovjetstat till vad vi känner det som idag.

En lite mer teknisk definition gör en åtskillnad mellan mekanisk och organisk solidaritet. Mekanisk solidaritet är en känsla av samhörighet och katastrofberedskap med människor som lever ungefär som en själv - exempelvis i en avlägsen bondby där alla utför liknande bondesysslor. Eftersom alla har en liknande bakgrund, lever i samma mytologiska kontext och på det stora hela delar det mesta med varandra, så finns det en inbyggd vi-känsla i byn. Och när katastrofen väl är framme, så är det en självklarhet att alla hjälper varandra - det som drabbar en bonde kan ju trots allt drabba andra bönder också.

Organisk solidaritet är vad som händer i platser som inte är avlägsna bondbyar. Där människors livsvillkor, livsbanor, föreställningsvärldar, utbildningar, tankemönster, kulturella förgivettaganden och så vidare - skiljer sig åt. Det som händer i en bondes livsvärld är inte automagiskt relevant för en tandläkare, en börsmäklare eller en rörmokare. Så mer abstrakta tankar som folkhemmet, religiösa påbud eller kulturella imperativ tjänar till att se till så människor förblir solidariska med varandra.

En väldigt mycket mer teknisk beskrivning skulle vara att politiska aktörer strategiskt koopterar universella begrepp till ideologiska memkomplex för att på så vis obetingat associera dessa med den rådande hegemonin, och därigenom transformera oreflekterade habitus. Dessa etablerar därefter kontinuerligt genom en process av cirkularitet med kumulativa effekter explanandum som en alltid-redan traditionellt grundmurad doxa. (Jfr ibid. s 404ff)

(Så som att exempelvis göra så att ordet "solidaritet" blir en egenskap som enbart den vänstra delen av den politiska skalan besitter. Vilket då innebär att högern per automatik inte är solidariska, och alla förslag från deras sida är - just det - osolidariska.

Om någon lyckas med en sån här manöver så är det förstås ett himla gissel att befinna sig på fel sida av saker och ting. Så det finns ett egenvärde i att försöka förhindra detta från hända. Innan det alltid har varit så, och alla som säger emot är osolidariska dumhuvuden.)

Now, nu kanske någon lite försynt vill påpeka att denna nästan sammanhängande lista över olika solidariteter inte riktigt har något att göra med att överbrygga missförstånd att göra, och vars enda gemensamma nämnare tycks vara en tilltagande grad av svårighetsgrad.

Yep. Det är precis vad det är.

Det är också på ungefär de här fyra nivåerna som kommunikation går till. Tillåt mig att ställa upp det i en gamingmetafor för att illustrera:

Easy: jag vill bara säga någonting, rent generellt
Medium: jag är ute efter att säga någonting mer specifikt
Hard: du behöver nog ha sett boken först
Insane hardcore: Η φύση δεν κάνει τίποτα άχρηστο.

Det som händer vid missförstånd är oftare än inte att någon säger något på en nivå, och får ett svar på en annan. Det vanligaste är att säga någonting på easy och få ett svar på medium eller hard.

Hint: negerboll.

Jag tror du är på väg att förstå vart jag är på väg. Och varför missförstånd så ofta inträffar. Och du framöver kan ha nytta av att fundera på i vilken svårighetsgrad du själv säger saker när du säger saker. Är du ute efter att klaga på vädret, påpeka en historisk faktamiss, diskutera Durkheims sociologi eller... vad det nu står i hardcore mode. Rena grekiskan, det där.

Och nu när du vet detta - tja. Det sägs att det är ett nytt år på väg. Varför inte fira genom att omsätta dina nya solidariska superkrafter i handling?

Gott nytt år!

Tack alla Pirater för detta år!

Traditionen bjuder på att skriva en årskrönika som aktivistledare för Södertäljes piratparti. Ett tillfälle som jag även tänker kapa för att ge min personliga reflektion över året som gått. Det är en höjdpunkt i bloggandet, helt klart.

Det har varit ett stort år för piratrörelsen i Sverige då vi har tagit oss genom en tuff mellanvalsperiod. Med knappa resurser har vi lyckats inte bara överleva, utan kan ta steget in i det nya året starkare än någonsin. Det är en bedrift och ett bevis på vår styrka.

Det är därför med stort självförtroende och stolthet jag skriver denna krönika. Jag inser att Piratpartiet kommer leva vidare och utvecklas. Alla vi som är del av den här rörelsen bygger tillsammans en mycket spännande framtid. Jag tänker ofta på att vi har Sveriges tredje största ungdomsförbund vilket övertygar mig om att framtiden tillhör Piraterna.

Framgångarna 2012 kan vi mäta. Vårt medlemsantal har ökat rejält, vi dyker upp i opinionssiffrorna, våra aktiva har ökat i antal, nya lokala organisationer har formats, internationella piratpartier skapas, närvaron i media ökat och politiska framgångar har skördats. Det är inte bara önsketänkande – framgångarna är verkliga, konkreta och omfattande.

Tack för att ni har ridit ut stormen, tack för att ni klarat av att kämpa mot dystra odds, tack för att ni byggt och kämpat. Tack för 2012! Framgångarna är våra!

Nu gör vi klart för drabbning. 2013 tar vi Piratpartiet ut till svenska folket!

 

Januari: Södertälje börjar året med att försöka få samarbetet med Stockholms läns piratparti att fungera. Det innebär en stor arbetsbelastning men gör också att vi når ut bredare i regionen. Södertälje drabbas samma månad av att AstraZeneca lägger ner hela sin verksamhet i staden och vi får anledning att kommentera ur ett kunskapsperspektiv i Länstidningen.

“Utbildning är nationens billigaste försvar.” //Edmund Burke

 

Februari: I EU läggs ACTA-avtalet fram och vi hjälper till att arrangera vad som kom att bli den största politiska demonstrationen i europa på över hundra år. Piratpartiet står längs fram på dessa barrikader och våra EU-parlamentariker jobbar stenhårt från insidan för att fälla förslaget.

“Om inte Piratpartiet hade suttit i EU-parlamentet skulle inte ACTA-avtalet blivit stoppat.” //Christian Engström

I Södertälje blir Piratpartiet inbjudna att berätta om partiet och ACTA på Kringelgymnasiet med anledning av uppståndelsen. Detta är ett genombrott och signalerar att vi i kommunen figurerar som en aktör i den lokala politiken. En av skolklasserna lägger fram ett förslag till Ungdomsriksdagen, ett förslag emot FRA,  strax efter vårt besök.

I slutet av månaden ger Erik Lönroth, Gustav Nipe och Vilho Jonsson sig på ett politiskt utspel om fri kollektivtrafik i Stockholm vilket väcker debatt, både inom och utanför partiet. Kort där efter kommer partiets breddning igång på allvar. Månaderna som följer präglas av en ström av sakpolitik som diskuteras och samlas på breddningsbloggen.

“Framtiden tillhör Piratpartiets politik och förr eller senare kommer vi riva FRA.” //Gustav Nipe ordförande Ung Pirat

 

Mars: Den här månaden arbetar vi tillsammans med andra pirater i Stockholm med att vårda embryot till Stockholms läns piratparti. Vi hjälper till att anordna politiska kvällar på Ung Pirats kansli i Aspudden och strukturerar en plan för organisationen. Målet är vägen mot valet 2014.

Opinionsbildandet kring bibliotekspolitiken tar upp tid, det som senare under året skulle ge utdelning. Biblioteksförslaget har ursprung i Södertälje och hittar under året sin väg in i självaste fundamentet i Piratpartiets bibliotekspolitik.

I mars bryter vi dessutom den nedåtgående trenden i medlemsstatistiken och nya medlemmar börjar strömma in. Sakta men säkert formas också organisationen i Stockholm som resultatet av hårt arbete. Fler och fler aktivister engageras i Stockholm. Södertäljes politiska roll i länet är inte att underskatta och vår nye vice aktivistledare – Mikael Brandt kommer in i organisationen.

 

April: Vi lyssnar in oss på politiska röster i Stockholm och den här månaden stiftar vi bekantskap med politiken kring “den fria kollektivtrafiken” på allvar. Argument och influenser hämtas in från organisationen planka.nu som vi lär oss massor av. Piratpartiet utvecklas i Stockholm och den demokratiska processen konkretiseras. Bra politik skapas.

Södertälje deltar i “Marschen för tillgänglighet” som går genom Stockholms gator för att visa att delaktighet och tillgänglighet är större än bara internetfrågor. Begreppen Piratpartiet står för stämmer lika bra in i den fysiska världen som de gör på Internet. Det är viktiga frågor om hur alla människor ska kunna ta del av samhället.

“Otillgänglighet är diskriminering” //Tobias Holmberg, ordförande Unga Rörelsehindrade

 

Maj:Datalagringsdirektivet börjar gälla den 1:a maj 2012. Direktivet drar igång en gigantisk övervakningsapparat och påbjuder registreringen av dina och mina aktiviteter på Internet. Förslaget kommer från EU, precis som ACTA och är exempel på hur sjuk EU-organisationen blivit. Tillsammans med andra pirater deltar vi i diskussioner om hur Piratpartiet kan etablera sig som det EU-kritiska alternativet i Sverige för att stoppa den aldrig sinande strömmen av genomrutten politik från EU.

“Sammantaget får vi alltså att datalagringen plötsligt får användas för att kartlägga och identifiera folk för vilka brott som helst, trots alla politikerna löften om att det skulle användas mot grov organiserad brottslighet och terrorism.” //Mikael Nilsson (minimaliteter).

 

Juni: Vi misslyckas med att skapa en politisk konferens i Stockholm. Det är påfrestande att misslyckas med aktiviteter, men för att vinna måste man kunna förlora. Vi lär oss i Stockholm att vi måste skapa en bättre organisation och pyssla med konstruktiva saker för våra engagerade medlemmar. Vi förstår att utbildning och aktiviteter som är roliga att deltaga i är nödvändigt att satsa på. Datum för skapandet av det formella “Stockholms läns piratparti” sätts någon stans i dessa krokar.

“Vinnare hittar i stället glädje i motståndet.” //Eva Rusz (Kognitiv och mental coach för 17 olika svenska landslag)

 

Juli: Tillsammans med andra engagerade pirater åker jag som kommunledare till Almedalen på politikerveckan. Vi deltar i debatter och seminarier. På Almedalen etableras politiska positioner och lobbyister försöker göra sin sak hörd. Det är bra att vara här av fler anledningar, kanske främst för att ta plats på den politiska kartan. Genom att vara där, så markerar vi också för övriga partier att vi fortfarande är en politisk kraft att räkna med. Det är en del av det politiska rävspelet vi måste vara beredda att spela, utan att förlora kontakten med gräsrötterna som inte finns representerade i Visby. Det har de inte råd med.

“Velokrati – Cykelstyre nu!”" //Affisch på Almedalsveckan – Visby

 

Augusti: För tredje året i rad slår vi upp vårt tält på Kringelfestivalen, syns, finns och agerar. Vi kan det här med att deltaga på festivalen nu och är väl förberedda. Vi blir intervjuade i lokaltidningen, besöks av massor av folk, blir kritiserade och hyllade. Vi värvar många nya medlemmar, unga som gamla och det är ingen tvekan om att vi tagit oss in i stadens medvetande. Våra tappra, ihärdiga, långsiktiga och fantastiska aktivister i Södertälje och Stockholm gjorde det absolut mesta av den här helgen och vilken framgång det blev! Nästa år är vi där igen!

 

September: Under Almedalsveckan blev det tydligt att Piratpartiets politik inom biblioteksområdet väckt ont blod hos upphovsrättsmaffian. Det märkte vi på den konflikt som rasade under hela veckan och som fortsatte i media månaderna som följde. Förhandlingarna mellan Förläggareföreningen och Svensk Biblioteksförening brakar ihop och bara Piratpartiet har en politik som kan lösa frågan. Reaktionerna är starka, vi tar hem debatten och vi etablerar oss ytterligare i svensk politik.

“Dessutom är det osmakligt att Svensk Biblioteksförening har samröre med representanter som Piratpartiets Anna Troberg! Vill man verkligen framstå som ett lagligt Pirate Bay?!” //Kristina Ahlinder, VD Svenska förläggareföreningen

 

Oktober: Den 3:e oktober så stänger polisen ned fildelningssiten “tankafestast.com” och siten länkar ett kort tag till Piratpartiets hemsida. Samtidigt visar de första opinionsundersökningarna att gruppen “övriga partier” når över 1% och enligt personer med insyn i dessa siffor från SCB, domineras gruppen av Piratpartiet. Hur detta får genomslag på politiken framöver ska blir intressant att se. I Södertälje håller vi ett introduktionsmöte för nya medlemmar i samband med medlemstillströmningen.

Piratpartiet håller sitt höstmöte i oktober. Det markerar avslutet för Piratpartiet som ett enfrågeparti. Politik antas på alla klassiska områden liksom vård, skola, omsorg, drogpolitik, bidragssystemen, ekonomi och rättsväsende.  Det öppnar upp debatter inom massor av nya områden. Medlemmarnas vilja att bredda partiet förverkligas alltså 2o12.

 

November: Stockholms läns piratparti bildas formellt och håller sitt första medlemsmöte den 29:e november. Där röstas igenom landstingpolitik inom vården och öppen källkod. Frågan om fri kollektivtrafik som förberetts sen länge skjuts till februari 2013. Planerna för nästa år börjar ta form, som kommer handla mycket om att föra ut politiken i Stockholm, ta plats i media och synas i debatterna.

Den 9:e november deltar Södertäljes piratparti och Ung Pirat Stockholm i en manifestation mot rasism i Södertälje. Det hela är arrangerat av Ung Vänster som bjuder in oss. Samtliga partier i Södertälje får inbjudan och åter igen ses Piratpartiet som en seriös aktör i detta viktiga sammanhang. I frågor som dessa står Piratpartiet som en försvarare av samhällets värdighet, precis lika självklart som att vi deltar i Stockholm pride. Det är talande för vilka värderingar vårt parti står för.

 

December: Förläggarföreningens VD, Kristina Ahlinder, gick i september hårt åt vår partiledare Anna Troberg i en stor intervju om e-böcker. I den intervjun framkommer det tydligt hur infekterad debatten är. Vår närvaro som part i den debatten resulterar i en stor intervju med Anna och mig i samma tidning– “Biblioteksbladet”.

I slutet av december anmäler Piratpartiet och jag samtliga svenska banker till Finansinspektionen för sin inblandning i den illegala bankblockaden av donationer till Wikileaks. Jag står som huvudförfattare av anmälan som är ett arbete som pågått nära ett helt år, tillsammans med jurister, rättsexperter, Wikileaks företrädare och även bankföreträdare. Ett arbete som signerades formellt av Stockholms läns piratparti, Piratpartiet i Sverige och lämnades in till Finansinspektionen. Med detta visar vi hur allvarligt Piratpartiet tar på yttrandefriheten.

“Ingen bank ska få reglera vår yttrandefrihet.” //Erik Lönroth, författare av anmälan av bankblockaden av Wikileaks till Finansinspektionen 2012

Nyheten dyker upp i hela världens media och att vi kommer få anledning att berätta mer om detta 2013 råder det inget tvivel om.

 

Tack för ordet 2012.

//Erik Lönroth – aktivistledare Södertälje.

2013 måste bli året då demokratifrågor kring kriget mot terrorismen och övervakningsstaten börjar debatteras på allvar. Det måste bli året då vi börjar stå upp för våra medborgerliga fri- och rättigheter – och vägrar vika undan för de politiker som försöker urholka och montera ner dem.

2013är året då vi måste sätta ner foten mot korporativismen. Politiken skall skötas av politikerna. Allehanda särintressen är naturligtvis välkomna med åsikter – men det politiska mandatet kommer ur det förtroende väljarna givit sina valda representanter. Politikerna är valda för att företräda oss medborgare, inte för att springa ärenden åt olika särintressen.

2013är året då vi måste börja bryta upp maktkoncentrationen. Människor måste få bestämma mer över sina egna liv, istället för att lämna allt mer makt till politikerna. Makt och beslut måste föras ner från EU till medlemsstaterna. Och de demokratiskt valda institutionerna måste börja ta tillbaka makt från ansiktslösa, icke-valda byråkrater. Decentralisera!

2013 kan bli ett händelserikt år vad gäller internets frihet och informationssamhällets öppenhet. En ohelig allians av politiker, nöjesindustri, underrättelsebyråkrati, övervakningsindustri, moraltanter och alarmistiska media kommer att göra allt de kan för att inskränka och kontrollera våra fria informationsflöden.

2013är året då vi måste kräva svar från våra politiker: Ser de oss som individer och fria medborgare – eller som undersåtar som skall styras och kontrolleras?

Om saker och ting skall förändras till det bättre – då måste det till ett yttre tryck. Och det är upp till dig och mig att skapa detta tryck. Någon annan kommer inte att göra det åt oss.

Gott Nytt År!

Piratpartiets styrelse – där jag är sammankallande från och med idag – har beslutat att titta på att införa poster som talespersoner för partiets politik.

Målsättningen är att de första personerna skall utses redan på styrelsens majmöte 2013 så vi kan skicka dem till Almedalen i sommar. Det blir ett fåtal som väljs och vilka roller de kommer få är inte bestämt ännu. Jag ser frågor som kultur/upphovsrätt, IT-frågor och EU-frågor något som vi kanske väljer att införa talespersoner för. Det beror på hur klara partiets ställningstagande i frågorna är tills i maj.

Så frågan hänger i luften och kommer tas upp på kommande styrelsemöten för att bli fastare i formen. Det är därför bra med input från andra medlemmar hur de ser på frågan. Tänkte jag skulle skulle sätta på pränt hur jag ser på jobbet och hur jag anser att sådan personer skall väljas – dels för min egen del men även för att starta upp en debatt inom partiet om hur vi skall utse dessa poster. Nu finns det inga formella krav på jobbet men några saker ser jag som viktiga för en sådan position:

1. Förmågan att presentera partiets politik inom området. Man bör t.ex. ha skrivit debattartiklar och presenterat partiets politik inom området.

2. Kunskap om området. Det är viktigt att man känner till partiets politik och sakförhållandena inom det politiska område man vill bli talesperson för.

3. Aktiv lojal medlem i partiet. Att man genom att arbeta för partiet visat upp sin lojalitet och förståelse för partiet och jobbar för partiets bästa och jobbar för att föra fram partiets åsikter och inte sina egna privata åsikter. Det är viktigt att man kan skilja mellan sina egna privata åsikter och partiets åsikter.

Uppgift som talesperson är att kunna deltaga i politiska debatter, att kunna skriva debattartiklar inom området och hjälpa till och utforma partiets politik inom område i samråd med partiets medlemmar.

Talesperson är en utåtriktad post med uppgift att föra ut partiets politik och kräver att man då kan klara av en sådan position och har de egenskaper som krävs för att föra ut partiets politik på ett bra sätt. Det skall inte ses som en maktposition där man bestämmer partiets politik inom området utan ens uppgift är att som marknadsförare föra ut partiets budskap.

För dig som är intresserad att bli talesperson i en fråga så uppmanar jag dig följande. Skriv några debattartiklar i frågan och visa att du faktiskt kan föra ut partiets budskap i frågan. Gör du det och de mottas väl så kommer det – enligt mig – vara svårt för partiet att utse någon annan på den posten.

Vilka talesperson som skall utses är inte bestämt och styrelsen mål är att utse ett fåtal på majmötet som en start och delvis en testbänk för hur detta skall göra och sedan utse fler i framtiden i takt med att partiets politik vidgas.

Hur ser du på rollen som talesperson för piratpartiet och vad skall utgöra urval för hur dessa personer väljs ?

PS Som sammankallande tycker jag det behövs att styrelsen blir bättre att kommunicera med medlemmarna vad vi gör och vad vi tänker att göra så det inte kommer som en klar blixt från himlen för de som inte orkar läsa våra torra protokoll. Därför kommer jag ta upp frågor styrelsen diskuterar och nämna dem på min blogg för att ge mina åsikter i frågorna.

I have put together a consolidated version of the posts that I have been writing on this blog about a Kopimist Creation Myth.

It is available in Swedish and English. At the moment, there are some Swedish articles that have not yet been translated into English.

This is a work in progress.

All comments are very welcome.

Read Kopimim Level 1: The Creation (so far)in SwedishorEnglish.

Copy and Share!

Idag är det Public Domain Day, då ett antal verk släpps fria och tillfaller allmänningen. Med anledning av detta har jag översatt en artikel från Duke Law (som publicerat artikeln under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License), då jag tycker den belyser problematiken med långa skyddstider bra, även om originalartikeln behandlar amerikanska förutsättningar. Artikeln är en del av ett längre resonemang som finns att läsa här (på engelska). Jag har valt att kalla “public domain” för “allmänning” genomgående i artikeln. Vissa engelska ord, uttryck och namn på publikationer och filmer har jag ej översatt. //emma

The Best Things in Life are NOT free

Nuvarande amerikansk lag sträcker sig 70 år efter upphovsmans frånfälle och företagsskapat “arbete-till-salu” är upphovsrättsskyddat i 95 år efter publicering. Fram till 1976 års Copyright Act (som trädde i kraft 1978) var emellertid den längsta perioden 56 år; först 28 år som sedan kunde förnyas till 28 år ytterligare. Under den lagstiftningen hade verk publicerade 1956 tillfallit allmänningen den 1 januari 2013, där det skulle vara “fritt som luft för vanligt användande”. Under nuvarande upphovsrättslagstiftning behöver vi vänta till 2052.(1) Och inga publicerade verk kommer att tillfalla allmänningen förrän tidigast 2019. (Lagen i EU är annorlunda — tusentals av verk från upphovsrättsinnehavare som avled 1942 tillfaller allmänningen den 1 januari.) Än mer chockerande, den amerikanska Högsta Domstolen (Supreme Court) dömde 2012 att kongressen kan återta verk från allmänningen. Kan Shakespeare, Plato eller Mozart bli upphovsrättsskyddat igen? Högsta Domstolen gav ingen anledning att tro att det inte skulle kunna ske.

En copyrightad historia av engelsktalande folk

Vilka böcker skulle tillfalla allmänningen om vi hade lagstiftningen som fanns innan 1978? Du kanske känner igen några av titlarna nedan.

• Winston Churchill, A History of the English-Speaking Peoples, Volym I och Volym II
• Philip K. Dick, Minority Report
• Ian Fleming, Diamonds are Forever
• Fred Gibson, Old Yeller
• Billie Holiday, Lady Sings the Blues
• Alan Lerner, My Fair Lady
• Eugene O’Neill, Long Day’s Journey into Night
• John Osborne, Look Back in Anger
• Dodie Smith, 101 Dalmatians

Du hade varit fri att översätta dessa böcker till andra språk, skapa Braille- eller ljudversioner för synskadade läsare (om du tror att bokförlagen inte skulle protestera mot detta, skulle du ha fel), eller omarbeta dem till film. Du skulle kunna läsa dem online eller köpa billigare upplagor, eftersom andra skulle tillåtas återpublicera dem. (Empirisk forskning har visat att böcker i allmänningen är billigare, tillgängliga i fler upplagor och mer sannolika att hittas i tryck format.) Föreställ dig ett digitalt Alexandria, ett bibliotek innehållande alla världens böcker fram till 1956, där du tack vare teknologin kan söka, länka, indexera, kommentera, kopiera och klistra in. Inte så fort… istället för att se dessa böcker tillfalla allmänningen 2013, kommer vi behöva vänta till 2052.

Samma gäller för några av de stora tidskrifterna 1956. Som första numret av MAD Magazine med Alfred E. Neuman prominent placerad på omslaget, såväl som debutnumret av New Scientist, tonårsmagasin som Walt Disney’s Mickey Mouse Club Magazine och kortlivade science fiction-magasin Satellite, Science Fiction Adventures, och Super Science Fiction.

Jorden runt på 34 699* dagar

Fundera på filmerna från 1956 som skulle kunnat vara tillgängliga i år. Fans skulle kunna dela klipp med vänner eller inkorporera dem i fantastiska hyllningar. (Det finns sannerligen ett antal goda kandidater.) Lokala biografer skulle kunna visa hela filmer. Bibliotek och arkivarier skulle vara fria att digitalisera och bevara dem. Filmer som Förbjuden Planet (baserad på Shakespeares Stormen), Jorden runt på 80 dagar (baserad på Jules Vernes roman med samma namn) och Moby Dick (baserad på Melville-klassikern) vilade i sin tur på underliggande verk som fanns i allmänningen. Här är några av filmerna som vi inte kommer att se i allmänningen förrän om 39 år:

• Around the World in 80 Days
• The Best Things in Life are Free
• Forbidden Planet
• Godzilla, King of the Monsters!
• It Conquered the World
• The King and I
• The Man Who Knew Too Much (1956 remake i USA av Alfred Hitchcock av sin film från 1934)
• Moby Dick
• The Searchers (1956 version med John Wayne baserad på Alan Le Mays roman från 1954)
• The Ten Commandments (1956 version av Cecil B. DeMille, som även regisserade en liknande film 1923)

Dessa filmer är kända, så det är inte särskilt sannolikt att vi kommer att förlora dem helt – den sanna tragedien är att bortglömda filmer faller bokstavligt talat sönder, medan konservatorer väntar på att upphovsrätten ska expirera.

“Let the Good Times Roll…” efter 2052

Vilken musik från 1956 skulle du kunnat använda utan att riskera att bli stämd? Om du skulle vilja hitta ackord eller noter till musik, och fritt spela in din egna version av någon inflytelserik musik från femtiotalet, skulle 1 januari 2013 varit en rungande dag för dig, under den tidigare upphovsrättslagstiftningen. Let the Good Times Roll, Roll Over Beethoven, Who Do You Love, Long Tall Sally, Fever, och In the Still of the Night skulle alla varit tillgängliga. Du skulle kunna tonsätta en kortfilm med I Walk The Line och Que Sera, Sera. Eller så skulle du kunna framföra några av Elvis Presleys hits: Heartbreak Hotel, Don’t Be Cruel, Love Me Tender (skriven till melodin av sången “Aura Lea”, från inbördeskriget). Idag förblir denna musik upphovsrättsskyddad fram till 2052.(2)

1956 Vetenskap — forskning om artificiell intelligens, effekterna av LSD på “normala” och ursprunget till cancerceller — fortfarande bakom betalväggar

1956 var ett spännande år för vetenskapen — då skedde publiceringen av den betydelsefulla forskningen i det gryende fältet för kognitiv vetenskap och artificiell intelligens. Men du måste betala för att kunna läsa artiklar som Allen Newell & Herbert Simon, “The Logic Theory Machine–A Complex Information Processing System” och Noam Chomsky, “Three Models for the Description of Language” i IRE Transactions on Information Theory, eller George Millers “The magical number seven, plus or minus two: Some limits on our capacity for processing information” i Psychological Review.

Vad sägs om upptäckter rapporterade för 56 år sedan i stora vetenskapliga tidskrifter som Science, Nature, eller JAMA? Du kan inte läsa dessa såvida du inte betalar eller prenumererar. Se till exempel Dr. Otto Warburg’s “On the Origin of Cancer Cells” (Science), den australienska forskaren Wesley Whittens rapport om in vitro-utveckling av en mus från ägg till blastocyst (Nature), eller 1950-talets LSD-forskning “Model Psychoses Induced by LSD-25 in Normals” (JAMA). Samma gäller för annan noterbar utveckling 1956 som Kenneth Bouldings “General Systems Theory – the Skeleton of Science”, Dr. Denham Harmans “Aging: a theory based on free radical and radiation chemistry”, samt invigningsvolymen av Journal of Psychosomatic Research.

Ibland finns artiklar tillgängliga, men då som ett uttryck av altruism eller förnyat intresse, inte som en rättighet i en vetenskaplig allmänning. En förutseende artikel om klimatförändringar av Gilbert N. Plass, “Carbon Dioxide and the Climate” fanns tillgänglig i pdf-format, endast mot betalning, men pga artikelns fortsatta relevans har den återgivits i html.

Medan dessa artiklar inte finns fritt tillgängliga från deras utgivare, är några tillgängliggjorda av tredje part, många som kanske skulle häpnas över att dessa arbeten fortfarande är upphovsrättsskyddade. Beroende av tredje part för att lägga ut upphovsrättsskyddad forskning skapar emellertid inte en tillförlitlig access — artiklar kan vara svåra att hitta, eller nedtagna, länkar går sönder och potentiella postare kan avskräckas pga risken att bli stämd.

Under tidigare upphovsrättslagstiftning, hade all denna historia varit tillgänglig för forskare, studenter och entusiaster. Idag behöver man ett kreditkort eller en prenumeration på en institution för att få åtkomst till artiklarna hos förläggaren. Och den institutionella access som många topp-forskare åtnjuter, är i sig inte heller en stabil lösning — till och med institutioner som Harvard funderar på att säga upp sina prenumerationer hos de stora tidskrifterna eftersom de inte längre har råd med de eskalerande priserna.

Alla vetenskapliga förläggare arbetar inte på det här viset. “Open Access” publikationer, som Public Library of Science, använder Creative Commons attribution licens, vilket betyder att de kan kopieras fritt från den dag de publiceras.

Verk från 1984

De flesta verken som vi lyfter här är kända — det är varför vi tog med dem. Och om detta kändiskap betydde att verket fortfarande använts kommersiellt 28 år efter sin publikation, kunde rättighetsinnehavarna sannolikt förlänga upphovsrätten med ytterligare 28 år. (Detta stämmer för flera av verken nämnda på den här sidan, även om den kortare upphovsrättstiden överskrider den kommersiella livstiden för en överaskande andel framgångsrika böcker.) Men vi vet att 85% av författarna inte förnyade sin upphovsrätt (för böcker är siffran t.o.m högre — 93% avstod från att förlänga), då de flesta verken förbrukat sitt kommersiella värde ganska snart.

Det betyder att alla dessa exempel från 1956 är bara toppen av isberget. Om lagstiftningen innan 1978 fortfarande applicerades, skulle vi ha sett 85% av verk skapade 1984 tillfalla allmänningen 1 januari 2013. Föreställ dig vad det skulle betyda för våra arkiv, våra bibliotek, våra skolor och vår kultur. Sådana verk skulle kunna bli digitaliserade, konserverade och göras tillgänglig för utbildning, forskning och framtida skapare. Istället kommer de att förbli upphovsrättsskyddat i decennier, kanske till och med in i nästa sekel.

Kanske är den mest problematiska aspekten av nuvarande upphovsrättslagstiftning, att i de flesta fall är den kulturella skadan inte balanserad mot fördelarna för en författare eller rättighetsinnehvare. I motsats till de kända verk vi lyft här, har den största delen verk från 1956 inte något kommersiellt värde.(3) Det betyder att ingentjänar på förlängd upphovsrätt, medan verken förbli både kommersiellt och kulturellt otillgängliga. Allmänheten förlorar möjligheten till meningsfull tillgång utan någon god anledning.

Du kan läsa mer om kostnader för s.k. föräldralösa verk (orphan works) — verk som fortfarande antas skyddas av upphovsrätt, men utan identifierbar upphovsrättsinnehavare — här och här.

*95 år, ge och ta ett skottår

(1) Upphovsrättstiden för verk publicerade mellan 1950 och 1963 förlängdes till 95 år från publiceringsdatumet, så länge verket var publicerat med en copyright-symbol och tiden förlängd (vilket oftast är fallet med kända verk som de vi lyfter här).

Många verk som publicerades 1956 är redan i allmänningen för att upphovsrättsinnehavaren inte uppfyllt kravet om copyright-symbol, förlängt tiden eller andra formaliteter. Dock kan det vara svårt att spåra informationen (du kan läsa många illustrativa exempel samlade av The Copyrigh Officehär). Därför behöver man som användare oftast anta att verken är upphovsrättsskyddade för att inte riskera en stämning (bara verk publicerade före 1923 har helt säkert tillfallit allmänningen). Du kan läsa mer om skyddstider i denna excellenta graf och på US Copyright Office’s guide.

Det är även svårt att avgöra om utländska verk tillfallit allmänningen i USA. Allmänt, som ett resultat av internationella överenskommelser, är verk publicerade efter 1923 upphovsrättsskyddade så länge följande stämmer: att de publicerats i enlighet med amerikanska formaliteter, att de är upphovsrättsskyddade i sitt hemland 1996, eller att när det publicerades i USA publicerades inom 30 dagar utomlands. Du kan läsa mer om upphovsrätt för utländska verk Copyright Office guide här.

(2) Lagen gällde vid den tiden “musikaliska kompositioner” — musik och text var upphovsrättsskyddade, men de specifika “ljudinspelningarna” innehållande musikaliska kompositioner var det inte; statlig upphovsrätt täckte inte ljudupptagningar förrän 1972. Så, t.ex. den musikaliska kompositionen “Que Sera, Sera”, skriven av Jay Livingston och Ray Evans var upphovsrättsskyddad, men inte Doris Days specifika inspelning av den.

(3) En kongressionell forskningsstudie fann att bara 2% av verk mellan 55 och 75 år, fortsätter att ha kommersiellt värde.