The Icelandic Pirate Party has confirmed their suspicions that the Reykjavik City authorities are blocking access to one of the party’s collaboration platforms, namely PiratePad. Different versions of PiratePad are being used by several other Pirate Parties around the world. The city of Reykjavik uses content filtering software managed by the software giant Microsoft who have labelled PiratePad under the categories “hate-speech” and “computer crimes”. Libraries and schools are among the current institutions blocking access to PiratePad in Iceland. PPIS member Bjartur Thorlacius said:

“This is just what we have noticed since before the recent holidays. It’s almost guaranteed that other municipalities, organizations and companies that rely on Microsoft have blocked access to our information systems, knowingly or not.”

“This is one of the many reasons why we don’t want to see internet censorship in general or network surveillance. Automatic censorship systems do not respect human values like freedom of speech. We are talking about a huge corporation using its momentum to block access to a political movement that it thinks threatens its status.“

Jón Gnarr’s Best Party, who forms the majority in the Reykjavik City Hall together with the Social Alliance, has applied for observer membership in Pirate Parties International during 2012. Therefore it is surprising to find the city authorities are blocking access to a system used by Pirate Parties around the globe.

“One of the basic principles of the Pirate Party is that censorship should not happen in Iceland, no matter the cause. “PPIS Executive Commission member Enar Valur Ingimundarson told us, “We can’t be more clear on this issue: Censorship is bad and we are against it. Let the data flow freely.”

If you are not familiar with the PiratePad it is an online collaboration tool based on Etherpad. It allows users to write on the same document in real time with individual contributors being identified by separate colours. A text chat facility gives further possibility to interact and can be used together with Mumble or other voice chat applications.

Concerning automatic censorship of legal pages Pirate Party members (and others) can help by regularly checking access from public institutions to their local Pirate Party web sites, wikis and pads. If any problems are found they should be reported to their Party’s leadership and IT administrators. For example libraries in the USA, Australia and Denmark use content filters who might sometimes censor content wrongfully. You can also let concerned institutions know as they might not themselves be aware of the politically motivated blocking taking place in their name. Another obvious thing to do is to express your displeasure to the company using its content control software for political purposes.

On the first of  January, the beginning of the new year is not the only thing to celebrate. The first of January is also known as “Public Domain Day“. Due to the expiration of copyright protection terms on works produced by authors who died several decades earlier, thousands of works enter the public domain on this date. Although we Pirates think the current terms of copyright protection are exuberant, it’s still worth taking a look a some of these old works that now become a freely available part of our shared world heritage. Some of the authors are Stefan Zweig, Neel Doff and Grant Wood for example.

Currently copyrighted publications are protected from between 50 years to 70 years after the death of the author. However waiting a very long time for a work to be released isn’t always enough. The current trend in legislation is to keep on extending the terms. In the United States, for example, the copyright act voted for in 1976 was extended by 20 years in 1998. This last extension is sometimes called the Mickey Mouse Protection Act. The effect is that no published American works will enter into the public domain until 2019.  In 2011 the European Union extended the period of copyright protection for recordings from 50 to 70 year after release. Some works released in EU countries with shorter protection terms were even pulled back from the public domain because of this.

Our Swedish member European parliament Amelia Andersdotter is currently planning an event on this topic. If you know an author, musician, film-maker or other kind of creator whose work will come into the public domain in 2013, please head over to her site and lend a hand. For a more detailed view on how Pirates think about copyright I advise you to read through the book “Copyright Reform” by Rick Falkvinge and MEP Christian Engström.

Featured image CC-BY by Chris (tsuacctnt)

Note: The link for the book “Copyright Reform” is not working at the time of publishing. Here is an alternate link.

Basinkomst förslag 1.0 (klicka för detaljer)

För att kunna avgöra om det är realistiskt att garanterad basinkomst som en vision måste man räkna på vad det skulle kosta skattebetalarna. Det är komplicerade beräkningar, och det finns en massa okända faktorer, men man måste börja nånstans.

Johan Tjäder, som är en regelbunden och uppskattad gäst i kommentarsfältet på den här bloggen, skrev en kommentar till Förslag 1.0 för basinkomst, som jag återger i dess helhet:

Det är väl värt att snabbräkna lite på i alla fall.

Med SCB:s inkomststatistik tar man sig en god bit på väg. Tyvärr stämmer inte riktigt kategorierna med förslaget som presenteras här ovan. Inkomststatistiken presenteras från 16 år och uppåt. Dvs, från det att man lämnar grundskolan förväntas man i princip försörja sig. Så vi får räkna alla från 16 år och uppåt. Sen är det årslöner som presenteras, så jag väljer 140.000 kronor/år som brytpunkt 1 och 220.000 kronor/år som brytpunkt 2. 2010 års statistik.

Då har vi följande:
A. 443.667 personer som har en deklarerad inkomst under 1.000 kr per år får hela bidraget på 96.000 kr.
B. 1.827.675 personer inkomst < 140.000 kr/år för negativ skatt. Fullt bidrag är 175,5 miljarder. Dessa personer tjänade 135,7 miljarder, således dras 90,5 miljarder av från bidraget.

Då får vi

A: 42,6 miljarder kr
B: 85,0 miljarder kr
Total kostnad basinkomst: 127,6 miljoner

Marginalskatt på 67% i området 140tkr – 220 tkr: 41,0 miljarder kr

Nettokostnad för basinkomstreform: 86,5 miljoner (avrundningseffekt)

I kategorin 16-19 år finns 178.217 personer som inte har deklarerad inkomst över 1.000 kronor. Väljer man att utesluta dem så sparar man 17,1 miljarder kronor. Tar man bort de som tjänar under 140 tkr så tjänar man ytterligare 25,1 miljarder, men då får man rimligen räkna bort marginalskatteeffekten också – fast det är bara 90 miljoner – en oväsentlighet i sammanhanget.

Drar man gränsen vid 20 år, så sparar man alltså 42,2 miljarder – vilket är halva reformen.

Då återstår 44,4 miljarder att finansiera.

Det är precis den här typen av uträkningar vi behöver för att kunna utvärdera och finslipa förslag om basinkomst. Här är ett par kommentarrer till den här första överslagsberäkningen:

Då återstår 44,4 miljarder att finansiera.

44 miljarder är mycket pengar, men vi är i alla fall på banan. I statsbudgeten för 2013 kostar sjukförsäkringen 94 miljarder, a-kassan och åtgärder för arbetslösa 67 miljarder, och studiestödet 22 miljarder. Kommunerna betalar dessutom ut 11 miljarder per år i socialbidrag (försörjningsstöd). Totalt blir det här ca 200 miljarder.

En kostnad på 44 miljarder är som sagt en ryslig massa pengar, men det är inte en helt uppenbart orimlig storleksordning. Den här allra första överslagsberäkningen tycker jag ger vid handen att det är värt att fortsätta räkna på förslaget.

[...] 178.217 personer [...] Väljer man att utesluta dem så sparar man 17,1 miljarder kronor.

Det här illustrerar hur känslig kostnadsberäkningen är för antalet människor som innefattas och får bidrag. 8.000 i månaden för 100.000 personer blir 10 miljarder om året, så det spelar stor roll hur stor gruppen är som ska omfattas.

Drar man gränsen vid 20 år, så sparar man alltså 42,2 miljarder – vilket är halva reformen.

Topp, då bestämmer vi att vi sätter gränsen vid 20 (snarare än 18 som sas i Förslag 1.0, eller 16 som förekom i överslagsberäkningen). Syftet med reformen är att erbjuda grundtrygghet för dem som är arbetslösa, inte att få världens rikaste gymnasister.

Kostnaden är ju som sagt väldigt känslig för hur stor gruppen utan inkomster eller med låga inkomster är, och de flesta under 20 har ju inte börjat tjäna särskilt stora pengar ännu.

Men så var detfrågorna om hur man ska tolka inkomststatistiken från SCB. Vad ingår i siffrorna, räknar vi på rätt grunddata, och vad kan vi göra åt det om inte?

Mycket återstår att utforska, men Johan Tjäders överslagsberäkning visar hur vi kan räkna för att skaffa oss en gradvis tydligare bild.

…………

Läs ocksåÅsa Mobergs krönika i DN: Det behövs ett parti som kämpar för ”livslinjen”

Copyright Monopoly: In our series highlighting misconceptions about the copyright monopoly, we’re arrived at comparing them to contract rights. Several people who defend the monopoly from a libertarian standpoint claim that a sale can be put under any conditions, otherwise known as freedoms of contract. The copyright monopoly stands in opposition to this freedom.

We have previously examined how the copyright monopoly stands in opposition to property rights. This doesn’t, in and of itself, invalidate a mechanism where people transfer exclusive rights (“monopoly rights”) by contract– it just highlights that the copyright monopoly cannot be defended from a standpoint of defending property rights, as the copyright monopoly limits property rights and stands in direct opposition to them.

Once we go beyond property rights and look at the right to transfer exclusive rights in general, we can talk more easily about the right to contract and how it would fit with the exclusive rights we know as the copyright monopoly.

Often enough, the argument is heard that the copyright monopoly is an extension of, or based on, the right to sign contracts voluntarily. It is argued that you can transfer a right (a property right, a monopoly right, or other form of right) under any conditions that you and the buyer agrees on, and that this would be part of the freedoms of contracting.

In other words, “if you don’t agree with the copyright monopoly terms – that is, the terms of sale – don’t buy the DVD.”

But it this really what the copyright monopoly is? Freedom to contract? Let’s look at what happens when Alice sells a DVD to Bob (possibly through an intermediary that, for all intents and purposes, mediates the contract), and the sale includes a written condition to not share the bitpattern on the DVD with anyone else, which Bob even reads, understands, contemplates, and signs.

In this case, Bob would be bound by contract to not share that bitpattern. So far, so good. But let’s assume he does anyway. He shares the bitpattern with Carol, who manufactures a copy of the DVD using her own parts and labor.

In this, Bob would be in breach of contract with Alice. But what about Carol’s copy? Carol has signed no contract with Alice whatsoever, and contracts aren’t contagious in the sense that they follow the original object, concept, idea, or pattern; they require voluntary acceptance from an individual, which Carol has not given. Carol has signed no contract, neither with Bob nor with Alice.

Thus, Carol would not be bound by the original contract in the slightest on a functioning free market, regardless of Bob’s breach, and she would be free to share the bitpattern of her own copy of the DVD as much as she pleased with David, Erik, Fiona, and Gia, who could all manufacture their own copies from the bitpattern that Carol shared, without any breach of contract having taken place.

But the copyright monopoly prohibits this. Carol would be in breach of the copyright monopoly, which is a highly unnatural construction on a free market. Contracts don’t work this way at all, and therefore, we have demonstrated clearly in this example that the copyright monopoly cannot possibly be seen as an extension of the freedom to sign contracts.

But it goes beyond that observation. The copyright monopoly limits Carol’s rights to sign contracts in her turn regarding her property that she manufactured with her own parts and labor – the DVD with the bitpattern: it limits her ability to sign contracts with David, Erik, Fiona, and Gia regarding this piece of property, should she desire to do so. For example, with the copyright monopoly in place, she cannot even legally execute one of the simplest forms of transaction – a transfer of property. She can’t make additional copies of her own property and sell them, or even give them away without any terms whatsoever.

Thus, the copyright monopoly doesn’t just not follow from the freedoms of contract. The copyright monopoly stands in direct opposition to the freedoms of contract.

Therefore, the monopoly cannot be defended from the perspective of the right to apply any terms to a voluntary sale. The monopoly limits such rights.

Enligt högsta domstolen så beviljas Telia Sonera ej prövningstillstånd enligt Ipredlagen.

Det betyder att den tidigare domen som hovrätten slog fast gäller, d.v.s. att Telia Sonera måste lämna ut uppgifter om vem som har drivit fildelningstjänsten Swetorrents.

Swetorrents

I den nya domen framgår bl.a. följande:

För att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande av detta slag krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd får meddelas om det är viktigt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Därutöver far prövningstillstånd meddelas i undantagsfall, nämligen när det finns synnerliga skäl för en prövning i Högsta domstolen. Högsta domstolen har gått igenom materialet och funnit att det inte har kommit fram skäl att meddela prövningstillstånd.

Och även så slog Högsta domstolen fast att bredbandsoperatören Ephone måste lämna ut uppgift om misstänkta uppladdare av ljudböcker.

Daniel Goldberg (@danielg0ldberg) har skrivit en artikel på IDG.se-nätverket om att jakten på fildelare som fildelar illegalt har trappats upp under 2012.

Daniel skriver att betydligt fler svenskar utreds misstänkta för illegal fildelning än tidigare och 2012 inleddes 65 polisutredningar. Tio fall har lett till åtal. I samtliga fall utom ett har domen varit fällande.

Det handlar huvudsakligen om film och musik. Det dyker upp enstaka fall som rör ljudböcker. Anmälningar som rör datorspel har vi inte sett överhuvudtaget, säger Henrik Rasmusson till IDG, specialiståklagare inom immaterialrätt vid Åklagarmyndigheten.

En trend som lagförande myndigheter ser är att gärningsmännen blir bättre på att dölja sig. De som driver olika tjänster på nätet använder servrar utomlands eller försvårar spårningen på andra vis. Dock så framhåller polisen att de blivit bättre på att samarbeta internationellt och blivit bättre på att följa vart pengarna går.

Corruption: Process of law failed on so many accounts in the trial against the two operators of The Pirate Bay, its media spokesperson, and a fourth unrelated person that it’s hard to get a bird’s-eye view. This trial was characterized by first deciding that the operations were criminal, then finding somebody to punish, and finally trying to determine a criminal act they could be held accountable to. In any civilized country where process of law works, the exact reverse order is followed.

First, we know that the United States ordered the shutdown and trial of The Pirate Bay. This was confirmed by Swedish Public Television, showing how the then-Swedish Minister of Justice Thomas Bodström had been in contact with the US State Department through intermediaries.

Then, in the raid on May 31, 2006, the Police emptied an entire server hall and didn’t just seize The Pirate Bay. In an apparent deliberate attempt to create a public fear of association, almost 200 mom-and-pop stores got their servers seized in collateral damage. The copyright lobby’s reps were quoted as saying, “you should be careful with where you place your servers”. (Later, some constitutionally protected servers – registered news publications – were actually given back, but not before a judge had intervened hard. Other servers, such as The Pirate Bureau’s discussion forum, remained in seizure.)

To further create a fear of association, the police harassed the site’s legal counsel by forcibly sampling and registering their DNA for any and all future use.

The lead investigator with the Police for the case, Jim Keyzer, was hired by Warner Brothers, one of the plaintiffs, before finishing the investigation and while still on notice with the Police, and was already hired by Warner when conducting the hearings and wrapping up the investigation. This is a textbook bribe, which is why you will find many Swedish blogs referring to “the bribed policeman Jim Keyzer” (den mutade polisen Jim Keyzer). The Swedish then-Minister of Justice Beatrice Ask commented on the case: “it’s positive that our policemen are hired from outside the Police Authority. That indicates they’re attractive”.

The presiding judge in the District Court, Tomas Norström, picked the case to himself. This is not supposed to be possible, but he argued that his court department (which specialized in copyright monopoly cases) should have the case, and he just happened to be the only available judge there. Norström was a signed-up member in the Swedish Association For Copyright, just like all the plaintiffs were, as well as a board member in The Swedish Association for Protection of Intellectual Property, giving him a political as well as a possible social interest in the outcome of the case and making him textbook corrupt. (This is why you see a lot of Swedish blogs discuss“the corrupt judge Tomas Norström”.)

In the investigation, the two operators of The Pirate Bay were initially indicted. For some reason, its media spokesperson Peter Sunde, which had openly talked back to the copyright industry, was indicted too despite having done nothing but talking, and a fourth completely unrelated person was indicted more or less because he was rich and could be ruined as a warning to others, to create yet more fear of association. (This would not be the official reason, but the obvious reason to everybody else.)

During the trial, the defense pointed out that it had not been proven that any crime had been committed at all which the four were on trial for aiding and abetting. (Sharing culture is fully legal in many countries, and the prosecution hadn’t cared to show that a criminal act had been committed – only that sharing of culture had happened somewhere, but not that it was illegal in that location. If it had happened in Spain at the time, for instance, it would have been fully legal.) The prosecution agreed with the fact that no crime had been proven to have been committed in the first place, and then, that quite crucial fact magically vanished from the end verdict, where they were found guilty of aiding and abetting that non-shown crime.

And the media spokesperson, Peter Sunde? He was convicted for part in operating The Pirate Bay based on a load balancer he had placed in a server rack, a box that had not had a single wire attached to it in The Pirate Bay’s server hall, and which was configured for something completely different than The Pirate Bay. Documentation of this configuration had gone completely missing from the investigation where everything else was meticulously documented.

The judges in the Appeals Court denied a retrial in the District Court based on the charges of a biased judge. Those judges had been part of the same pro-copyright political organization as Tomas Norström, and didn’t see any bias.

Nobody paid much attention to the appeals trial in the Appeals Court, as the landmark case was expected to go to the Supreme Court. It was the middle act in a three-act play. Still, in the Appeals Court, not one but two of the judges had a background from the same kind of pro-copyright lobby organizations as the District Court’s Norström. They confirmed the District Court’s verdict of guilty of aiding and abetting the crime that was never shown to have taken place.

Then, the Supreme Court declined to hear the case. At that point, the four people went into exile.

This is just a small subset of the things that are… remarkable… about the trial against the two operators of The Pirate Bay, its media spokesperson, and a fourth unrelated person.

Sweden has a justice system unworthy of a banana republic. When the establishment is threatened, or when the US of A calls for Sweden to jump, all rights and due process go out the window.

Länkfråganär åter på tapeten: Europas dagstidningar kräver betalt av Google och av andra som länkar till deras artiklar. Kom nu ihåg domen mot The Pirate Bay. Detta är liksom den logiska följden.

Juridiskt betraktat rör det sig om en offensiv på tre fronter samtidigt. Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf – som verkar ge sitt stöd åt offensiven – ger en vink om detta:

– I värsta fall, för Google, kan de åka dit på tre saker. Tumnagelbilderna som Google publicerar utgör ett upphovsrättsintrång. Texterna som de publicerar är också så pass långa att de kan utgöra upphovsrättsintrång. Till sist är länkarna i sig ett upphovsrättsintrång, eftersom de medför ett tillgängliggörande av materialet, säger Olle Wilöf.

Första fronten rör sig på den klassiska upphovsrättens territorium. Tidningarna strävar efter att sänka definitionen av verkshöjd samt att inskränka citaträtten, så att även korta blänkare (typ de tio första orden ur en nyhetstext) ska kräva tillstånd för att återgivas.
Andra fronten handlar om att införa en helt ny typ av “närstående rättighet” till nyheternas innehåll. Detta är något helt annat än den ordinarie upphovsrätten, som ju endast skyddar den språkliga formen. Rätten ska ha heller inte gå till journalisten, utan direkt till medieföretaget. Tyskland går i bräschen med sin “Leistungsschutzrecht für Presseverleger“.
Tredje fronten handlar om att vidga definitionen av “tillgängliggörande”, så att detta även omfattar hyperlänkar. Detta får konsekvenser både för den egentliga upphovsrätten och för de närstående rättigheterna, men innebär framför allt en möjlighet att stöpa om hela internet. Domen mot The Pirate Bay var ett viktigt steg på vägen.

Endast den tredje fronten handlar i strikt mening om länkande. För att sätta dit Google News kan nog både den första, andra och tredje funka. En framryckning på någon av fronterna skulle leda till olika slags effekter, vars fulla vidd är omöjlig att överblicka. Tidningskoncernerna verkar just nu agera opportunistiskt och genom att flytta fram positionerna på alla tre fronter samtidigt.

Om tidningarna når en rättslig framgång mot Google på den tredje fronten, kommer de givetvis att använda sitt prejudikat även mot andra. Målet blir inte nödvändigtvis att casha in från folk som länkar till tidningsartiklar. En ensamrätt kan användas på fler sätt än så.
Tänk på Facebook. Tidningarna vill givetvis att folk ska länka till deras artiklar från Facebook och de inser att de inte har några större utsikter att få betalt för varje länk därifrån. Men genom att spänna de rättsliga musklerna mot Facebook, är det tänkbart att tidningarna kan fixa en deal där de får ta del av mer detaljerad information om sina läsare.
Ett möjligt framtidsscenario är alltså att länkande blir gratis, men att den som ansvarar för ett forum där folk länkar till artiklar måste lämna ut information som sina användare till tidningarna.

Vinnaren av en invite till Magine blev Per Pettersson. Grattis!

En gång i tiden läste barnet Marcus Fridholm en serie, där en galen seriefigur som fått all makt i sin hand berättade att han skulle ta ut skatt på luft. Vi skulle betala per andetag, gäspning, nysning och så vidare.

Jag minns inte, men det skulle inte förvåna mig om det var Kalle Anka och att han blev stoppad av knattarna… För någon gång ibland hittade man sådana guldkorn.

I samband med rättegången mot The Pirate Bay slogs jag av hur upphovsrättsförespråkarna mer eller mindre ville ta livet av det fria länkandet. Det som är nätets syre. Att länka till något du inte äger själv, eller djuplänka till andras material har varit på tapeten mer än en gång och det finns fortfarande alldeles för mångasom haralldeles för bråttom in på det spåret.

Aggregering är precis det som alla försöker göra för att öka värdet på sina sajter. Google är skickligare än de flesta, eftersom webbens innehåll är deras levebröd... Bild av Chris Heiler

Vill man måla fan på väggen, skulle man kunna spekulera i att detta är en helt medvetet strategi. Att helt enkelt göra sig dummare än vad man är, i förhoppning om att inte någon med makten att stifta lagar genomskådar och synar ens argument.

Tyvärr är jag cynisk nog att tro att det är en fullt framkomlig väg, eftersom min erfarenhet gör att jag undrar om det inte finns något ”högskoleprov” för politiker, där man kan sålla bort de som är förmögna till kritiskt tänkande.

Om det vore så, skulle man gott kunna skriva under på Copyriots tes att det handlar om tre fronter:

1. Att sänka kraven på vad som utgör verkshöjd, för att därigenom undergräva citaträtten.
2. Att införa en ”närstående” rättighet, som innebär att själva nyheten som sådan inte bara dess form blir skyddad.
3. Att vidga definitionen av vad som utgör tillgängliggörande.

Den första punkten inskränker i så fall våra möjligheter att i bild och text ”låna” bitar av det vi länkar till för att tydliggöra det vi skriver om, det vill säga citera källan. Det har gått så långt som till att det finns ett europeiskt domstolsutslag som begränsar citaträtten till tio ord, eller mindre (Infopaq International A/S v Danske Dagblades Forening (Case C-5/08))… I och för sig handlar det då om en firma som gjort till sin modell att aggregera nyheter för att skicka till sina kunder via mail, vilket gör att det inte handlar om normala citat per se. Ändå innebär ett sådant beslut att alla former av fri aggregering ligger risigt till.

Den andra punkten handlar om att hindra ”rewrites”, det vill säga den journalistiska motsvarigheten till ”me too”. Det fenomen där en nyhet sprider sig genom medierna utan att något nytt tillförs, utan bara med olika formuleringar av samma sak. Faran är naturligtvis att om man skyddar substansen i en nyhet från att återges utan licens, så kan man också i förlängningen hindra debatt om nyheten.

Den tredje punktenangriper länkandet och innebär att den du länkar till i princip skulle kunna kräva dig på en licenskostnad för rätten att länka till dem, alternativ förbjuda länkningar. Det är den naturliga konsekvensen av fall som till exempel The Pirate Bay, eller som den man som hamnade i rätten för att ha samlat och publicerat länkar till ”skyddade” sportutsändningar, som inte alls var värst väl skyddade.

Det är ena sidan av saken.

Den andra sidan av saken är det ambivalenta förhållandet nyhetsmedia har till Google och liknande tjänster.

För ett mediahus är det viktigt att bli indexerade. Inte så att alla, eller ens en majoritet av deras besökare kommer genom sökmotorerna, men det är ändå en viktig motor för nya besökare, positionering och genomslag. Avigsidan är att samtidigt som det innebär ett mervärde, så innebär det också att man blir aggregerad av tjänster som Google News. Det är på gott och ont, då det å ena sidan kan innebära att man får besökare man annars inte skulle ha fått, å andra sidan kan man förlora besökare som nöjer sig med att läsa Google News sammanfattning och inte går vidare till källan. Skulle det bara vara frågan om att man inte vill bli länkad/indexerad, skulle det kräva trettio sekunder med en textredigerare för att ändra i robotfilen på en tidnings sajt.

Det är strängt taget inte det minsta konstigt att det finns ett hatkärleksförhållande här, för samtidigt som man vill så högt upp som möjligt i sökmotorerna, så vill man för bövelen inte att läsarna skall läsa färdigt innan de kommer till den egna sajten. Besökare är pengar och man vill ha pengarna själv, inte ge dem till Google…

Så långt inget att förvånas över. Men för att utnyttja min citaträtt, så:

Man måste ju också förstå positioneringseffekten i det här – det är som att tjata om lördagsgodis när man egentligen bara vill ha en kaka – för tänk om allt det här snacket om att upphovsrättsskydda länken leder fram till en förändring av citaträtten och fair use-reglerna, då är det nog mission accomplished. För då betyder det att man kan inleda kommersiella diskussioner kring användande av innehåll. Men å andra sidan – det är ju inte lika kul att ranta om man faktiskt får titta lite i taktikpärmen. Tröttsam jävla diskussion.
(Från Fredrik Strömberg)

Jag tror Fredrik har helt rätt, att det handlar om att begära hela armen, för att kanske få ett lillfinger. Det vill säga det jag började med att säga: Att göra sig dummare än vad man är, i förhoppningen att inte bli synad och samtidigt positionera sig för en ”kompromiss”.

Personligen tycker jag taktiken i så fall kan liknas vid att rikta hagelbössan mot tårna och fingra på avtryckaren utan att vara säker på om den är laddad eller inte. Jag hade i tonåren en bekants bekant med ”vissa” impulskontrollsproblem som gjorde en sådan dumhet, hon har numera en halv fot.

Dels är det farligt för mediehusen eftersom de själva är så beroende av andras material för sin överlevnad. Dels är det farligt för den fria debatten, vilket är en slags förutsättning för det fria medias överlevnad. Dels är det farligt för att det krävs två för att dansa tango.

Google har mig veterligen alltid visat sig villiga att diskutera villkor, men de har å andra sidan musklerna att bränna både ett eller ett par stora mediahus utan att det rör dem själva i ryggen. Vad skulle Bonniers eller Schibstedts göra om Google bestämde sig för att helt utesluta dem inte bara ur Google News, men ur hela sin indexering? Det skulle knappast vara positivt i alla fall…

Teknikoptimism är en minst sagt framträdande del av Piratpartiets profil. Vi är inte bara informationspolitiska liberaler, utan även entusiastiska förespråkare av rymdprogram och forskningsstöd. När partiet ställer ut på politiska events får 3D-skrivare ofta agera dragplåster. Det är nu dags att vi tar klivet in i den biologiska vetenskapsvärlden och applicerar vår utvecklingsvurm. Sverige har idag en bioetisk lagstiftning grundad på konservativa ideal med mottot att allt som är coolt skall vara förbjudet. I breddningsarbetet har vi hittills sett till att välja våra strider för att inte urvattna vårt politiska fokus, men här har Piratpartiet möjligheten att sticka ut hakan och förstärka sin teknikpositiva profil.

Om Sveriges bioetiska lagstiftning måste beskrivas med ett enda ord vore det lat. Istället för nyanserad lagstiftning grundad i etiska principer har riksdagen helt duckat för detta politiska fält genom förbjuda i princip allt som kan vara intressant. Resultatet är ett stockkonservativt totalförbud mot kloning, genterapi – ja, allt vad genetisk ingenjörskonst heter. På tidiga embryon får man inte ens testa generna för egenskaper om det inte finns ”hög risk” för ärftlig sjukdom, och till och med när genmaterialet samlats in får inga andra tester ske. Om samma fega ideal applicerats på avslutade graviditeter hade det fortfarande rått abortförbud, istället för de nyanserade och verklighetsförankrade regleringar som gäller idag. Attityden för tankarna till USAs kristna högers moralpanik inför stamcellsforskningen.

Från andra forskningsfält kommer ständigt mer häpnadsväckande rön. Astrofysiska ingenjörer kommer allt närmare rymdskepp som kan gå fortare än ljuset, medicinforskare har upptäckt ett potentiellt universalbotemedel mot de flesta virus, beteendevetare har upptäckt att inlärd kunskap kan ärvas bland vissa djurarter, partikelfysiker har hittat Higgs-bosonen, vi kommer allt närmare kvantdatorer, och matematikerna utvecklar ständigt alltmer imponerande kryptografiska system. Genetiken står förstås inte heller bara och stampar, men den hålls tillbaka från att göra det där språnget till den typ av fantasieggande supercoola vetenskap som kan fånga våra drömmar om framtiden. Detta måste Piratpartiet råda bot på. Om vi slutar hämma dess potential kommer även genetiken att bli sjukt cool.

Vi bör bygga vidare på vår teknikoptimistiska profil med en radikal liberalisering av bioetiken. Gentester bör få göras fritt på vilka egenskaper föräldrarna vill, genetisk ingenjörskonst bör tillåtas så länge det inte medför påtaglig risk för ökat lidande, och fulländad kloning vara lagligt även för människor. Det här betyder förstås inte att man skall få släppa ut otestade genmodifierade grödor i naturen eller medvetet ge sina barn diabetes, men med sansad statlig översyn bör vi omfamna den moderna biologins möjligheter. Att  företag som Monsanto lyckas förtrycka fattiga bönder i tredje världen  är förstås ett problem, men verktyget för deras förtryck är de  förhatliga genpatenten, inte grödorna i sig.

Med mer forskning på genmodifiering skulle vi till exempel kunna skapa än bättre grödor för att bekämpa världshungern och med en liberalare syn på genterapi kanske vi på sikt äntligen skulle kunna få bukt med de epidemier som härjar stora delar av mänskligheten idag. En av de fantastiska aspekterna med modifierade gener är ju att de går i arv, så istället för att kontinuerligt behöva dela ut bromsmediciner och eventuella vaccin till HIV-täta regioner skulle en långsiktig resistens kunna byggas upp på bara en generation. Genom att sprida gener för malariaresistens skulle malariatäta delar av världen inte längre behöva den omfattande DDT-besprutning som idag är nödvändig. De människor som med den här typen av teknik skulle besparas avsevärda mängder lidande kan räknas i miljoner, om inte mer.

Möjligheterna är emellertid inte begränsade till tredje världen. Här i väst skulle forskning på genetisk ingenjörskonst på sikt kunna innebära att vi lyckas eliminera anlag för cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, demens, synfel, allergier, fetma, nageltrång, och svårkammat hår. Faktum är att få biologiska orsaker till mänskligt lidande på riktigt lång sikt skulle gå säkra. Med den enorma potential som genetisk ingenjörskonst besitter är det närmast ett brott att denna teknik förbjudits.

Piratpartiet har gjort sig känt för informationsliberalism och teknikoptimism. Det är hög tid att vi lyfter genetiken och mikrobiologin ur 1800-talet genom att låta människor remixa och dela gener enligt samma principer som vi låter dem remixa och dela kultur. Med en modern bioetik kan vi äntligen låta biologin ta steget in i 2000-talet och råda bot på det genbetingade lidande som varit mänsklighetens gissel sedan dess begynnelse. Släpp sargen, slå ett slag för vetenskapen, och våga lek gud!

Nicholas Miles

Nicholas bloggar på Then Piratska Argus

Lobby Efforts – Zacqary Adam Green: It’s tempting to mock the copyright industry for being unable to understand the Internet. Why, we ask, do they sue their fans, play whack-a-mole with torrent sites, and push for net-restricting legislation that savvy users can easily get around? Why don’t they just change their business model? But we never ask these questions expecting an answer; we just want to laugh at how stupid they are. Maybe they’re not. Maybe they know exactly what they’re doing.

It’s said that we should “never attribute to malice that which is adequately explained by stupidity.” The copyright industry’s behavior is not adequately explained by stupidity. It’s filled with people sapient enough to dress themselves in the morning. Their strategists, accountants, and lawyers are well-educated. They know how to use a computer. They read Techdirt and TorrentFreak. They’ve heard our side of the debate.

The industry has considered changing their business model. They’ve run the numbers, believe me. And the numbers don’t add up. There is no way in which Viacom, Warner Brothers, and Disney can coexist with a free and open Internet.

The copyright industry doesn’t need us to tell them that piracy isn’t a problem. They know. We don’t need to tell them that people will still go to concerts and movie theaters even if they can get it at home for free. Their spokespeople who seem not to know any of this are lying.

They are not afraid that The Avengers is on The Pirate Bay. They are afraid that Adobe Premiere and Final Cut Pro are on The Pirate Bay. They’re not afraid of people creating YouTube videos with popular music in them without paying a licensing fee. They’re afraid of people creating YouTube videos, period. They’re not afraid that their music is on SoundCloud. They’re afraid that your music is on SoundCloud. They’re afraid that you can mix an album with software that ships standard on every new Mac. They’re afraid that for the price of a high-end laptop, you can buy a video camera that rivals $100,000 Hollywood cameras, in image quality if not resolution. They pray to god that you’ll never get any good at using Blender. They’re petrified of Kickstarter.

Deep down, the copyright industry isn’t all that concerned with a monopoly on what they put out. They just want a monopoly on our attention. The size and structure of the industry’s corporations is not sustainable if they have to compete with some random dude from Stockholm for our hearts and minds. For a huge movie, album, book, or game, the competition isn’t piracy; it’s a small movie, album, book, or game.

Unfortunately for the copyright industry, they can’t make it illegal to release your work independently. That would probably require a complete repeal of free speech, which would make for an insanely expensive lobbying campaign. What they can do is cripple the Internet.

SOPA was criticized because it would do just that. YouTube, Facebook, Wikipedia, comments threads on blogs, all would be crippled or unable to operate due to the new law. Maybe this wasn’t an accident. Without forums and social networks to tell you about the hot new indie band/film/game, and without cheap and easy ways to distribute it, there’s no more competition to the copyright industry. Underground culture remains underground, only breaking out into the mainstream if the copyright industry buys it and allows it to.

So is the copyright industry full of diabolical evil geniuses rather than blabbering morons? Not necessarily. It’s possible that they don’t actually think any of what I’ve just said, and they seriously believe that piracy is going to kill them. Maybe they’re pursuing a smart business strategy completely by accident. Because destroying the free and open Internet is a very, very smart strategy to save the copyright industry.

En av mina kompisar när jag var tonåring, trodde hon såg en polare på stan i Linköping. Hon viftade med armen ropade EEEEVAAAA flera gånger högt och tydligt och började småjogga efter henne. Till slut så vänder sig tjejen om för att kolla vad det är ett sånt himla hallå om, och då inser min vän att det inte är Eva hon sprungit efter. Istället för att säga "ursäkta jag tog fel", så fortsatte hon att rusa förbi henne, vifta med armen och tjoa Eva, tills hon nådde ett hörn, och gjorde en "aj tusan också, jag missade henne"-rörelse, vände och gick tillbaka.

Rätt kul liten historia om vardaglig genans, och med kroppspråk och så vidare är det en bra historia för middagsbjudningar osv. Och här kommer nu själva grejen: det är som så att jag under en period så att säga exproprierade storyn. Istället för min kompis, var det jag som sprang efter. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det (berättartekniskt spelar det ju egentligen ingen roll), men kanske handlar det om att göra sig socialt tillgänglig på något sätt?

Har snackat med andra om fenomenet och det visar sig att flera av mina kompisar och bekanta, har nån såndär historia, som hänt någon annan, men som blivit "deras egen" kuriosa. En tjej berättade till och med om hur hon satt på en middag och skulle dra sin driftsveds-story, när hon insåg att en av middagsgästerna var den person vars historia hon adopterat. Hon lyckades rädda poängen, hittade på något annat, men kände sig såklart jättegenerad.

Hon hade inte heller nån förklaring riktigt, varför hon gjort om historien till sin egen. Nånstans skulle det kunna vara en kul historia i sig, men världen är nog inte riktigt redo för det… Eller? (Varsågod och sno, om du känner dig sugen, hon har säkert inget emot det.)

Från att nånstans tyckt det varit smått ohederligt har jag vuxit in i funderingen att det nog är ganska naturligt. Det är väl mer relevant att snacka om sig själv, än om andra, när man lär känna varandra, kanske? Det är något som gör att vi tar till såna här driftvedshistorier i sociala sammanhang i alla fall, men jag ser aldrig att det snackas om det. Jag tycker mig känna igen fenomenet i ny skrud på sidor som exempelvis Reddit, där man gärna låter folk tro att man själv står bakom en rolig bild eller något tilltag eller så.

Lite nyfiken på om ni andra har nån story som ni dragit, och gjort om så ni själva är huvudpersoner i den? Vet ni varför man gör så här?

#opassande 

Google+:View post on Google+

Post imported by Google+Blog. Created By Daniel Treadwell.